Många unga är redo att sälja sin röst och tycker inte att demokrati är så viktigt. Det framgår av en studie, World Values Survey, bland 1 208 svenskar i början av året.

Var femte av 18-29-åringarna säger att de kan tänka sig att i riksdagsval rösta på den politiker som erbjuder pengar eller annan gåva. Mer än var fjärde tycker att det vore bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver bry sig om val, enligt studien som redovisas på DN-debatt.

SvD

Hum. Sälja sin röst till någon av dagens riksdagspartier ser jag snarast som ett utslag för att de faktiskt inte är så himla olika, trots allt. Sett både historiskt och internationellt så är de väldigt lika. Sedan tycker jag så klart att man ändå ska engagera sig, och då gärna för Sverige, Europa eller världen. Inte att bara se till sin egen situation. Eller ska demokratimotståndarna få rätt; att den stora massan inte vill/kan se till svenskarnas bästa. (Om jag inte missuppfattade dokumentären i veckan om Sverige 100 år.)

Då blir jag mer skrämd av att så många önskar sig en stark ledare. Jag tycker visserligen också om starka ledare, men det får ju inte vara med vilka åsikter som helst. Och de som har de åsikter jag anser vi ska värna, kommer inte att ha åsikten att han eller hon inte kommer att bry sig om val. Visst har det demokratiska systemet brister. Och kansek är det dags att vi faktiskt diskuterar det systemet mer nyaserat, för att ta tillvara dess fördelar och undvika dess nackdelar.

Är det så att vi har hyllat dekomratin så ihärdigt. Fört fram den som the-one-and-only-solution. Något som det är accepterat att gå i krig för. Och så märker våra unga att demokratin också har fläckar, och är då beredda att kasta den helt över bord.

Eller är det bara så att vi människor i en snabbt föränderlig värld söker efter enkla svar?