Det som slår mig mest när jag läser Zoë Hellers bok; Notes of a Scandal är att jag inte tycker om Barbara Covetts som är själva berättarrösten i boken. Och funderar därmed på om jag alltid brukar instämma med ”berättarrösten”. Vore onekligen väldigt märkligt om så var fallet, men varför reagerar jag i så fall på just denna berättarröst?

Misstänker starkt att det har att göra med hennes besserwisser attityd och falska godhet.

Självklart tycker jag att Sheba Hart, som är otrogen sin man genom att ha ett förhållande med en av sina elever, också beter sig oförsvarligt.  Åldern på eleven stör mig inte så länge det är han som är initiativtagaren, men när hon inte vill acceptera att relationen sett sitt slut så hamnar även det beteendet på minusposten

Det försonande hos Sheba är att hon lever i nuet, tyvärr sårar hon sin man och sina barn, men på något sätt verkar det bara nå fram till henne som något avlägset, i en dimma. Medan Barbara Covett framställer sig själv som mycket klarsynt och förmögen att följa sin rationella röst.

Tyvärr är det Barbara som på sitt sätt drar längsta strået tillslut, då hon få Sheba helt och hållet för sig själv.