Har precis sett större delen (sista 45 minuterna) av Uppdrag granskning, och undrar i mitt stilla sinne: Vad är mest skrämmande?

  • Att våra politiker har noll verklighetsförankring
    eller
  • Att vi har ett så stort utanförskap att allt för många ungdomar enbart känner förakt för samhället
    eller
  • Att vår polis inte ges förutsättningar att agera, där tex polismästaren står med mössan i hand och säger: Snälla, ni kan väl prata med mig, trots att han rimligtvis måste veta att han därmed blir än mer föraktad. Och hur kan han säga: Vi finns här för er? Jo ja så klart på sätt och vis, men han borde rimligtvis påpekat att han i förta hand var där för de i området som önskar att våra lagar vanligt hyfs och vett efterlevs.
Det finns inga enkla lösningar på detta, men en definitiv grogrund är så klart stora ekonomiska klyftor samt hög arbetslöshet/utanförskap. Tråkigt nog är det nog så som Geithner påpekar (SvD):
Han sade vidare att Europa har ett stort tillväxtproblem och att det finns en tradition av att inte agera.
Ja, man kan ju undra hur många signaler politikerna behöver få för att agera?
Och en förklaring anser jag går att finna i det jag nyligen skrev i samband med kritik av vår svenska konsensuskultur:
För att inte tala om skolan och många övriga vuxna, inklusive föräldrar, som visar att det är helt ok att bli överkörd (av barn och andra) utan att kräva att bli respekterad. Och så tror samma vuxna att barnen därmed ska förstå att de ska respektera andra SAMTIDIGT som de också ska kräva att bli respekterade. För kom inte och säg att det sedan inte finns ett samband till vuxenvärldens otroliga flathet när vårt ungdomar sedan angriper polis och räddningstjänst, och vi anser att de bara ska ta emot. Eventuellt försöka prata lite mjukt med dem … Var finns civilkuraget då? Var är den ömsesidiga respekten?
Min plan är att se Debatt i morgon. Lite intressant är att Erik Ullenhag kommer dit, för trots att vi båda anser oss vara liberaler så har vi ytterst sällan samma åsikt i frågor som dessa. Men vem vet? Får väl se vad han kan överaska mig med imorgon 🙂
Tragiskt nog är min första artikel, som är från 2005, pinsamt aktuell fortfarande. Den gällde bryta utanförskapet
Advertisements