Hur hänger då matte, filosofi, invandring och inlärningsmetoder ihop?

I just denna artikel är det för att Per Acke Orstadius skrivit en artikel i SvD gällande matematik, och att jag sedan spann vidare på det temat. (SvD)

Nu tillhör jag de som personligen älskar matte, och för mig personligen så har det framför allt kommit till användning i filosofiska resonemang, att se och förstå längre orsak och verkan samband, samt för att förenkla och förklara tillvaron för mina arbetskamrater

Orstadius hävdar att inte alla behöver lära sig den matematik som idag krävs för att nå in på gymnasiet. Här är jag pinsamt dåligt insatt i dels vad som idag krävs, dels vad som är rimligt att kräva. Men om inte jag missminner mig så ligger Sverige rejält efter när det gäller våra ungdomars matematikkunskaper. Är det för att våra ungdomar är mindre begåvade eller för att de ges sämre förutsättningar. Därom tviste de lärde antar jag.

Följdfrågan blir: Vill vi vara en kunskapsnation, eller räknar vi med att tillräckligt många begåvade ska vilja invandra hit så att den biten löser sig ändå, ungefär som när tyskar och valloner kom hit med sina kunskaper? Men väljer vi denna metod så måste vi samtidigt fundera på hur vi attraherar just de personerna.

Och avslutningsvis: Vi är alla olika när det gäller hur mycket vi förmår lära oss, vad vi faktiskt kommer att ha nytta av i en eller annan grad samt hur vi lämpligast lär oss.

Speciellt detta med inlärningsmetod. Varför kan inte olika elever gå i olika grupper och få en pedagogik som passar respektive grupp. Och måste verkligen alla nått samma mål vid 9:an? Jo en nedre gräns anser jag behöver finnas, men öppna upp för att de som vill och kan lära sig mer. Och glöm definitivt inte (som ofta sker idag) att uppmuntra även de som har lätt för sig, så de inte blir helt uttråkade och därmed oftast stökiga.

Ja visst innebär detta att alla gå inte kan söka till alla gymnasieutbildningar, men i ärlighetens namn så är nog inte till exempel de som är svaga i matte så värst intresserade av att komma in på Natur ändå. Samtidigt som möjligheten alltid ska finnas att ”komma i kapp” senare. Det kan till exempel vara så enkla förklaringar som att de själva varit sjuka mycket och därför inte hunnit med.

Passar på att sticka emellan med ett exempel. Själv läste jag matematik på Universitetet och jag och mina matematikvänner, som dessutom läste ekonomi, förundrades över hur många ord och hur många sidor som användes för att förklara något som lätt kunde beskrivas i en enkel formel. (Vi använde samma litteratur som de som läst minimalt med matte på gymnasiet.)

Förresten, det där med inlärningsmetoder. Samma logik gäller så klart alla andra ämnen också 🙂 Själv hatar jag tex mind-maps. Jag måste få saker och ting uppställda i rader om jag ska antingen förstå eller lära mig. Så låt oss vara olika 🙂 Och visst kan man fundera mer över vilken matematik/filosofi som passar bäst till de som faktiskt inte vill läsa vidare matte efter 9:an.

Ååå slog mig precis att jag kan ta till ett av vår tids modeord: Demokrati! För är det ändå inte så att du behöver ett visst logiskt tänkande, gärna någon förmåga att tolka statistisk rapportering för att kunna avgöra vad som är rimligt eller ej. (Självklart behöver du dessutom en del faktakunskaper inklusive historik.)

Avslutningsvis ett exempel om du får veta att x% av alla brottslingar är psykiskt sjuka. Kan vi med hjälp av den uppgiften säga något om hur många % av de psykiskt sjuka som är brottslingar? Nej, men jag gissar att det finns en hel del som bara i farten tar för givet att samma siffra gäller i båda fallen. Sedan kan man fundera över vad det innebär för attityden till psykiskt sjuka …

Vi vill väl ändå ge våra ungdomar så goda förutsättningar som möjligt att inte bli lurade eller och undvika missförstånd.

Annonser