Jag är av den bestämda uppfattningen att du inte väljer din sexualitet. Tänk då att du tvingas välja mellan militär karriär och att leva öppet med din kärlek. Det är vad dagens homosexuella militärer har fått göra. Och många kommer nog tyvärr välja att göra det ett tag till, även om det nu blivit lagligt att visa kärlek i en organisation som ägnar sig åt våld. (Jag är inte emot krig/försvar generellt men det blir lite paradoxalt.) (SvD)

Av rubriken i SvD trodde jag först att militärpräster nu skulle kunna viga homosexuella, oberoende av var de befinner sig rent geografiskt, men så var visst inte fallet. BARA i de stater som tillåter homosexuella att viga sig överhuvutaget.

En aspekt som man (jag) kanske inte direkt tänker på är den ekonomiska delen, där enbart ”par i godkända äktenskap” får det ekonomiska skyddsnät som ett äktenskap innebär.

Och jag som brukar propagera att staten ska stå får den juridiska delen av vigseln, och att trossamfund o dyl kan stå för ”den romantiska och erkännandet från respektive gud”. Men det har jag så klart grundat på att staten (i detta fallet delstaterna) inte skiljer på äktenskap mellan man-kvinna, kvinna-kvinna eller man-man.

Phu, visst kan jag vara irriterad på en del av dessa frågor här i Sverige, men det är ju tyvärr knappast något bättre i andra delar av världen😦