Våldet kommer in i bilden först då man vägrar att göra det som förväntas av en.

Ett påpekande av Martin Svensson i hans artikel i Newsmill Jag har sett hederskulturen innifrån och mår illa av debatten

Newsmill har precis kört en artikelserie i ämnet Hederskultur, ni hittar de övriga artiklarna via artikeln ovan.

Jag tycker att Martin pekar på en viktig aspekt, nämligen den att detta problem är osynligt för de allra flesta i Sverige. Men att det INTE betyder att problemet inte finns. Problemet existerar inte enbart för de som vågar bryta med normen i denna sub-kultur, utan problemet existerar för alla de som rättar sig i ledet för att undvika våld eller för att undvika att bryta med familjen eller såra familjen.

Jag antar att det är i de två senare aspekterna som många lätt börjar rycka på axlarna, och självklart finns det inte enbart de glasklara problemen utan även en gråskala. Men bara för att det också finns en gråskala så kan vi inte blunda för de faktiska problemen!

Rimligtvis borde vi vid detta laget lärt oss tillräckligt mycket i denna fråga för att instifta bättre lagar, samt ge bättre utbildning till skola, polis, rättsväsende, social, sjukvård (har jag glömt något?). Naturligtvis är det även önskvärt att alla vi andra har lite bättre koll på vad detta handlar om och hur vi kan bidra, eller åtminstone inte försämra med blåögda klumpiga uttalanden och ageranden.

Något som vi ändå borde diskutera mer, och som bidrar till att sprida ljus i denna fråga är: Hur mycket ska du som individ offra för andra? När är det du som ska förändra dig och när är det de andra som bör förändra sig? Om du anser att personer i destruktiva kulturer bör bryta sig ur eller skylla sig själva, hur villig är du att släppa in dessa ”avhoppare” i din gemenskap? Eller var tänker du dig att dessa personer ska känna sig hemma och välkomna?

 

 

 

 

 

 

 

Advertisements