november 2011


Intressant sätt att påverka. Jag kan inte säga att det inte fungerar, men det är ingen metod jag spontant skulle förespråka. Jag syftar på Safiyah Noormohamed metod där jag gissar att hon vill få fram ett budskap, men i och med att hon skapar så mycket fokus på annat så går hennes budskap förlorat. Tror jag.

Hon har nu skrivit sin andra artikel på Newsmill på samma tema, senaste artikeln heter Osakliga påhopp för att jag värnar individens frihet. Något som är mycket märkligt är hur hon väljer att publicera på Newsmill samtidigt som hon väljer att ta bort kommentarsfunktionen. (Även mycket märkligt att Newsmill tillåter det.)

OBS OBS OBS Efter att jag publicerat denna artikel fick jag veta att det är Newsmill som valt att hindra kommentering. Orsaken är att redaktionen inte hinner med att kontrollera. Nåja, nu blev min kommentar här i stället, och dessutom bra mycket längre än jag ursprungligen tänkte. Däremot anser jag den inte hålla kvaliten för att prova få den publicerad på Newsmill. Där vill jag vara än något mer genomtänkt och strukturerad. Så här kommer ändå den oredigerade fortsättningen:

Redan där börjar man att ta fokuset från sitt budskap. Läsare på Newsmill förväntar sig att kunna kommentera och läsa andras kommentarer. Med rätta.

Nu kräver visserligen Newsmill att man har ett foto på sig, och Noormohamed har uppenbarligen tagit ett beslut att hon anser att slöjan är viktigare än att omgivningen lyssnar på vad hon säger. Jag påstår inte att det är bra att vi människor fungerar så, utan konstaterar bara krasst att så är fallet.

Om man vill påverka och bli lyssnad på måste man komma ihåg att man i alla kulturer skickar signaler både med kroppsspråk, utseende och vad man faktiskt säger/skriver. När man därför vill förmedla något behöver man ta i beaktande om tex klädsel och utseende tar så stort utrymme, att ”publiken” faktiskt missar vad man vill säga. Tex försöker jag på jobbet klä mig respektabel, och uppträda professionellt, utefter normerna på min arbetsplats, för att ge största möjliga utrymme åt att de lyssnar på vad jag säger. Vill jag däremot ändra på normerna funderar jag så klart över lämpliga steg för att sakta men säkert tänja på gränserna. Verkligen inget konstigt alls. I alla kulturer är vi inte mer än människor.

Som de som läst min blogg vet så anser jag att slöjbärande kvinnor i väst signalerar minst två saker, nämligen att man eftersträvar ett muslimskt samhälle och att man inte värnar sina medsystrar i de länder där kvinnorna inte har något rejält val att lägga ifrån sig slöjan. Om de så skulle önska.

Men visst ska vi vara fria att i stort sett klä oss som vi vill, men vi bör också förstå att i samhällen där inte alla tvingas se likadana ut så signalerar klädvalet även vad du personligen står för. För du har gjort ett individuellt val, och får också svara som individ.

Så, vad ville Safiyah Noormohamed få sagt och/eller vilken förändring ville hon åstadkomma? Jo, slippa ta i hand, men i övrigt. Uppenbarligen anser hon det viktigt att vi tydligt ser hennes trostillhörighet. Varför? Hon vill få sitt sagt, men inte lyssna på oss. Vad säger det oss om henne? Varför ska vi då lyssna? Ser hon sig som representant för någon grupp eller några grupper? Och vill hon i så fall förändra gemene mans syn på den eller de grupperna? Och oberoende om hon vill se sig som representant så kommer många i omgivningen se henne som representant, tex för unga muslimska kvinnor i Sverige. Eller är verkligen hennes obehag så otroligt starkt, att hon anser att det har företräde för den risk hon tar att förolämpa och såra andra?

Tvivlar starkt på att jag kommer att få hennes kommentarer på dessa mina funderingar.

Synd.

Laura Harmans agerande tydliggör problematiken med att skriva objektiva vetenskapliga rapporter där innehållet kan stöta sig med uppdragsgivarnas verksamhet. Nyligen tystades hon då hon skrev en rapport om ”Konkurensens konsekvenser – Vad händer med svensk välfärd? Rapporten skrevs för SNS – Studieförbundet Näringsliv & Samhälle, där just näringslivet står för en stor del av notan. (SvD) Själv kommenterar hon:

– Som forskare är jag skolad att ta kritik. Problemet med SNS-rapporten var att jag inte fick möta den. Får jag bara göra det ser jag inga problem med en debatt. Ingen vinner på en försiktig ja-sägare.

Jag har tyvärr inte läst rapporten, men inser att det borde jag verkligen försöka göra. Det är många frågor i det området som intresserar mig och där jag gärna skulle få lite mer fakta.

Men min magkänsla är att detta med skattefinansierad vård och omsorg, i privat regi, rimligen borde kunna göra alla intressenter gladare. (Och då räknar jag inte in kapitalinvesterare!)

De intressenter jag ser är:

  • Vi som ska vårdas och i viss utsträckning våra anhöriga – våra behov kopplat till själva vården
  • De som ska vårda oss – arbetsmiljö respektive ersättning
  • Vi som ska betala, avgöra önskad kvalitetsnivå samt följa upp faktisk kvalitetsnivå – dvs vi röstberättigade och skattebetalande
  • Ägare av privata vårdbolag – Som ska optimera mellan följande faktorer:
    • Minst uppfylla lagar och regler
    • Minst uppfylla sitt avtal med samhället (för att utöva vården)
    • Minst uppfylla sitt avkastningskrav från finansiärer för att kunna fortsätta och eventuellt utvidga verksamheten
    • Ge kvalitativ vård så att fler vänder sig till vårdbolaget
    • Erbjuda en bra arbetsmiljö/lön för att attrahera rätt personal som på ett effektivt sätt kan ge den önskade vården
Så var fallerar vi? Högst troligen på ett flertal punkter. Men två saker tycker jag skulle vara väldigt lätt att införa omgående, där jag inte spontant kan se en enda negativ konsekvens:
  • Samhället bör i alla kontrakt skriva in krav på Meddelandefrihet!
  • Eventuella vinster ska inte få disponeras hur man vill. Finansiärerna ska självklart få en skälig avkastning (även om vi drev dessa verksamheter i statlig/landstings/kommunal regi skulle vi behöva ”betala för investeringspengar”). Detta går troligen att lösa på olika sätt, tex att viss andel måste åter-investeras samt att det ska gå en tid innan första aktieutdelningen.
Den sista punkten bör främja att endast seriösa (= vi värnar de vi ska vårda) aktörer söker sig till branschen, inte de som snabbt går in för att plocka ut pengar utan att bry sig om att de får dåligt rykte och verksamheten högst troligen går i konkurs. Vilket i sig blir en förlust, men bara för de aktieägare som då råkar vara kvar i bolaget …
Samtidigt går min fundering till hur vi egentligen skriver dessa avtal. Är det här det brister? Vilka kvalitetsmål skriver vi in? Hur uttrycker vi oss? Går de att följa upp? Följer vi upp dem? Vilka blir konsekvenserna om det inte är uppföljda?
Dessutom, modellen bygger på att du som söker vård faktiskt premierar den mest kvalitativa vårdgivaren. Men har du i praktiken möjlighet att kunna avgöra det?
Både när det gäller samhällets möjlighet att följa upp kvalitet, samt för dig som önskar hitta det mest kvalitativa vårderbjudandet för just din åkomma/ditt behov, så är det svårt att mäta kvalitén. För vissa vårdinsatser svårare än för andra. För även för oss som fått vård, så kan det vara svårt att avgöra. För vad ska vi jämföra med? Visst kan vi mäta väntetider och bedöma vänligt bemötande, men hur bedömer vi om den diagnos/medicin/behandling vi erbjöds var den bästa eller ej? I en del fall, tex inom psykvården, kanske du inte kan ge din bedömning förrän flera år senare. Och hur enkelt är det då att avgöra hur mycket av ditt hälsotillstånd som kan tillskrivas vårdbolaget respektive helt andra så som dig själv, familj, vänner etc etc.
Avslutar med att återigen påpeka vikten av Meddelandefrihet. Den är extremt viktig när vi talar om vård och omsorg av personer som inte själva kan föra sin talan och/eller som befinner sig i en hög grad av beroende till de som för tillfället vårdar henne/honom.
Nu blir hon analys- och prognoschef på Försäkringskassan. Jag har som sagt inte läst hennes rapport (ingen annan av hennes rapporter eller böcker heller för den delen), men hon har hittills gett mig ett positivt intryck då jag fått uppfattningen att hon lägger fram fakta grundat material, utan att vika sig för den allmänna opinionen eller andra starka grupper.
Jag får som sagt se till att leta reda på rapporten 🙂