Laura Harmans agerande tydliggör problematiken med att skriva objektiva vetenskapliga rapporter där innehållet kan stöta sig med uppdragsgivarnas verksamhet. Nyligen tystades hon då hon skrev en rapport om ”Konkurensens konsekvenser – Vad händer med svensk välfärd? Rapporten skrevs för SNS – Studieförbundet Näringsliv & Samhälle, där just näringslivet står för en stor del av notan. (SvD) Själv kommenterar hon:

– Som forskare är jag skolad att ta kritik. Problemet med SNS-rapporten var att jag inte fick möta den. Får jag bara göra det ser jag inga problem med en debatt. Ingen vinner på en försiktig ja-sägare.

Jag har tyvärr inte läst rapporten, men inser att det borde jag verkligen försöka göra. Det är många frågor i det området som intresserar mig och där jag gärna skulle få lite mer fakta.

Men min magkänsla är att detta med skattefinansierad vård och omsorg, i privat regi, rimligen borde kunna göra alla intressenter gladare. (Och då räknar jag inte in kapitalinvesterare!)

De intressenter jag ser är:

  • Vi som ska vårdas och i viss utsträckning våra anhöriga – våra behov kopplat till själva vården
  • De som ska vårda oss – arbetsmiljö respektive ersättning
  • Vi som ska betala, avgöra önskad kvalitetsnivå samt följa upp faktisk kvalitetsnivå – dvs vi röstberättigade och skattebetalande
  • Ägare av privata vårdbolag – Som ska optimera mellan följande faktorer:
    • Minst uppfylla lagar och regler
    • Minst uppfylla sitt avtal med samhället (för att utöva vården)
    • Minst uppfylla sitt avkastningskrav från finansiärer för att kunna fortsätta och eventuellt utvidga verksamheten
    • Ge kvalitativ vård så att fler vänder sig till vårdbolaget
    • Erbjuda en bra arbetsmiljö/lön för att attrahera rätt personal som på ett effektivt sätt kan ge den önskade vården
Så var fallerar vi? Högst troligen på ett flertal punkter. Men två saker tycker jag skulle vara väldigt lätt att införa omgående, där jag inte spontant kan se en enda negativ konsekvens:
  • Samhället bör i alla kontrakt skriva in krav på Meddelandefrihet!
  • Eventuella vinster ska inte få disponeras hur man vill. Finansiärerna ska självklart få en skälig avkastning (även om vi drev dessa verksamheter i statlig/landstings/kommunal regi skulle vi behöva ”betala för investeringspengar”). Detta går troligen att lösa på olika sätt, tex att viss andel måste åter-investeras samt att det ska gå en tid innan första aktieutdelningen.
Den sista punkten bör främja att endast seriösa (= vi värnar de vi ska vårda) aktörer söker sig till branschen, inte de som snabbt går in för att plocka ut pengar utan att bry sig om att de får dåligt rykte och verksamheten högst troligen går i konkurs. Vilket i sig blir en förlust, men bara för de aktieägare som då råkar vara kvar i bolaget …
Samtidigt går min fundering till hur vi egentligen skriver dessa avtal. Är det här det brister? Vilka kvalitetsmål skriver vi in? Hur uttrycker vi oss? Går de att följa upp? Följer vi upp dem? Vilka blir konsekvenserna om det inte är uppföljda?
Dessutom, modellen bygger på att du som söker vård faktiskt premierar den mest kvalitativa vårdgivaren. Men har du i praktiken möjlighet att kunna avgöra det?
Både när det gäller samhällets möjlighet att följa upp kvalitet, samt för dig som önskar hitta det mest kvalitativa vårderbjudandet för just din åkomma/ditt behov, så är det svårt att mäta kvalitén. För vissa vårdinsatser svårare än för andra. För även för oss som fått vård, så kan det vara svårt att avgöra. För vad ska vi jämföra med? Visst kan vi mäta väntetider och bedöma vänligt bemötande, men hur bedömer vi om den diagnos/medicin/behandling vi erbjöds var den bästa eller ej? I en del fall, tex inom psykvården, kanske du inte kan ge din bedömning förrän flera år senare. Och hur enkelt är det då att avgöra hur mycket av ditt hälsotillstånd som kan tillskrivas vårdbolaget respektive helt andra så som dig själv, familj, vänner etc etc.
Avslutar med att återigen påpeka vikten av Meddelandefrihet. Den är extremt viktig när vi talar om vård och omsorg av personer som inte själva kan föra sin talan och/eller som befinner sig i en hög grad av beroende till de som för tillfället vårdar henne/honom.
Nu blir hon analys- och prognoschef på Försäkringskassan. Jag har som sagt inte läst hennes rapport (ingen annan av hennes rapporter eller böcker heller för den delen), men hon har hittills gett mig ett positivt intryck då jag fått uppfattningen att hon lägger fram fakta grundat material, utan att vika sig för den allmänna opinionen eller andra starka grupper.
Jag får som sagt se till att leta reda på rapporten🙂