Intressant sätt att påverka. Jag kan inte säga att det inte fungerar, men det är ingen metod jag spontant skulle förespråka. Jag syftar på Safiyah Noormohamed metod där jag gissar att hon vill få fram ett budskap, men i och med att hon skapar så mycket fokus på annat så går hennes budskap förlorat. Tror jag.

Hon har nu skrivit sin andra artikel på Newsmill på samma tema, senaste artikeln heter Osakliga påhopp för att jag värnar individens frihet. Något som är mycket märkligt är hur hon väljer att publicera på Newsmill samtidigt som hon väljer att ta bort kommentarsfunktionen. (Även mycket märkligt att Newsmill tillåter det.)

OBS OBS OBS Efter att jag publicerat denna artikel fick jag veta att det är Newsmill som valt att hindra kommentering. Orsaken är att redaktionen inte hinner med att kontrollera. Nåja, nu blev min kommentar här i stället, och dessutom bra mycket längre än jag ursprungligen tänkte. Däremot anser jag den inte hålla kvaliten för att prova få den publicerad på Newsmill. Där vill jag vara än något mer genomtänkt och strukturerad. Så här kommer ändå den oredigerade fortsättningen:

Redan där börjar man att ta fokuset från sitt budskap. Läsare på Newsmill förväntar sig att kunna kommentera och läsa andras kommentarer. Med rätta.

Nu kräver visserligen Newsmill att man har ett foto på sig, och Noormohamed har uppenbarligen tagit ett beslut att hon anser att slöjan är viktigare än att omgivningen lyssnar på vad hon säger. Jag påstår inte att det är bra att vi människor fungerar så, utan konstaterar bara krasst att så är fallet.

Om man vill påverka och bli lyssnad på måste man komma ihåg att man i alla kulturer skickar signaler både med kroppsspråk, utseende och vad man faktiskt säger/skriver. När man därför vill förmedla något behöver man ta i beaktande om tex klädsel och utseende tar så stort utrymme, att ”publiken” faktiskt missar vad man vill säga. Tex försöker jag på jobbet klä mig respektabel, och uppträda professionellt, utefter normerna på min arbetsplats, för att ge största möjliga utrymme åt att de lyssnar på vad jag säger. Vill jag däremot ändra på normerna funderar jag så klart över lämpliga steg för att sakta men säkert tänja på gränserna. Verkligen inget konstigt alls. I alla kulturer är vi inte mer än människor.

Som de som läst min blogg vet så anser jag att slöjbärande kvinnor i väst signalerar minst två saker, nämligen att man eftersträvar ett muslimskt samhälle och att man inte värnar sina medsystrar i de länder där kvinnorna inte har något rejält val att lägga ifrån sig slöjan. Om de så skulle önska.

Men visst ska vi vara fria att i stort sett klä oss som vi vill, men vi bör också förstå att i samhällen där inte alla tvingas se likadana ut så signalerar klädvalet även vad du personligen står för. För du har gjort ett individuellt val, och får också svara som individ.

Så, vad ville Safiyah Noormohamed få sagt och/eller vilken förändring ville hon åstadkomma? Jo, slippa ta i hand, men i övrigt. Uppenbarligen anser hon det viktigt att vi tydligt ser hennes trostillhörighet. Varför? Hon vill få sitt sagt, men inte lyssna på oss. Vad säger det oss om henne? Varför ska vi då lyssna? Ser hon sig som representant för någon grupp eller några grupper? Och vill hon i så fall förändra gemene mans syn på den eller de grupperna? Och oberoende om hon vill se sig som representant så kommer många i omgivningen se henne som representant, tex för unga muslimska kvinnor i Sverige. Eller är verkligen hennes obehag så otroligt starkt, att hon anser att det har företräde för den risk hon tar att förolämpa och såra andra?

Tvivlar starkt på att jag kommer att få hennes kommentarer på dessa mina funderingar.

Synd.