Jag blir alltid lite lätt nervös över hallelujaåsikter. Denna gång över vurmandet av demokrati.

Bäst att jag direkt säger: Ja jag är för demokrati, för att det är den bästa metod jag känner till hittills för att skapa fred. Men jag hoppas verkligen att vi eller kommande generationer ska hitta ett bättre styrelseskick.

Sedan är jag nog dessutom lite allergisk mot ord så som demokrati, rasism, kvinnomotståndare och dylika ord som så gärna kastas in för att slippa argumentera. För ve den som säger emot någon som påstår sig värna demokrati osv.

Lena Andersson har i DN skrivit om Demokrati som mentalitet. Ja som ni förstår så anser jag att även demokrati är ett medel. Lena påstår att diktatur är ett medel, och är det inte så att alla styrelseskick är just medel?

Det jag skulle önska är att vi mer fokuserar på vad vi faktiskt vill uppnå, och för att nå dit kan ibbland (alltid?) demokrati vara ett bra medel. En annan angränsande fråga som intresserar mig är om det finns vissa kriterier som behöver vara uppfyllda för att demokrati faktiskt ska fungera som medel.

Vilka mål ser jag då? Nu blir detta en spontan bild, för jag är mitt i matlagningen, men en mer fullständig bild ges på min sida En bättre värld (se överst på bloggen).

Målet bör vara en värld där människor bedöms efter sitt agerande och sina förutsättningar, inte efter etnicitet, kön, ålder, familj eller sexuell läggning.

En värld där alla barn får en så likvärdig start i livet som möjligt, till en början åtminstone ges en rimlig chans att kunna påverka sitt liv.

En värld där det är tillåtet att göra misstag, där det finns rimliga steg för att kunna ta sig tillbaks om något gått fel.

En värld där alla strävar efter win-win situationer, och där det finns solidaritet inför oförutsedda händelser.

En värld där alla vågar uttrycka sin åsikt, utan att hota eller hotas av våld eller liknande metoder för att tysta meningsskiljaktigheter.

Har säkert missat något viktigt, men sök i så fall gärna på det ämnet här på bloggen, eller ställ en fråga i kommentarsfältet.

När det gäller frågan om kriterier så har jag inte hunnit tänka lika långt. Men behöver inte de som röstar ha en rimlig bild över vilken situation landet och världen befinner sig i? Hur landet fungerar? Ges rimlig möjlighet att kunna bedöma val-alternativen? Eller är det så att själva valet av de styrande i sig har en så pass lugnande effekt att det är viktigare att åtminstone majoriteten anser att de styrande har tillsatts på ett korrekt sätt, än att man får det styre som egentligen vore optimalt för landet, dvs får ”rätt” personer i ledande positioner?

Avslutningsvis ytterligare en liten undran:

Vad är det som säger att just majoriteten vet bäst och tex automatiskt även verkar för att minoriteterna ska få det bra?