februari 2012


Ja, vem är bäst lämpad att fördela vår tillväxt? Buffet anser till exempel att USAs rika borde betala mer i skatt än de gör idag. (SvD)

Vad man anser har troligen mest att göra med vilket mål vi har för världen, samt vilka som är bäst lämpade att säkerställa att vi rör oss i den riktningen.

Det normala är att om någon skapar tillväxt (tex jobbar) så kommer de pengarna dels personen tillgodo, dels stat/kommun/landsting. Alla dessa får sedan använda pengarna inom lagens råmärken.

Vill man att staten m fl ska ha mer pengar, så litar man troligen på att de fördelar pengarna klokare än individerna.

På senare tid har jag fundera över en mellanvariant. Att vi också skulle införa att individen (företag) skulle kunna använda ytterligare en del av sina pengar, men då bara inom förutbestämda områden, tex inom välfärd. Jag har filosoferat lite kring detta i min artikel Om det där med tillväxt

Och vad tror ni? Finns det en möjlighet att vi inom en snar framtid värdera mer efter våra gärningar, än efter de pengar vi drar in? Klart att bu kan göra fler goda gärningar om du har mer pengar, men du kan också göra fler onda gärningar.

Annonser

Nu finns en artikel av mig om ”hen” på Newsmill 🙂

Anna Troberg tar upp vårt lands föråldrade system att hantera våra sjukjournaler, vilket dels är ineffektivt och kan leda till felaktig vård, dels läcker som ett såll. (SvD)

Det jag varmt skulle välkomna i hennes förslag är att en viss del av journalen kan vara öppen, men att andra delar är stängda till dess att vårdpersonal tillsammans med patient öppnar just den del de behöver tillgång till. Och vi de tillfällen man är oförmögen att delta i öppnandet, ja då krävs två ur sjukvårdspersonalen. Naturligtvis blir du informerad så snart du är mottaglig för informationen.

I den öppna delen bör man, enligt mig, ges möjlighet att lägga in ett brev till framtida sjukvårdspersonal. Som de ska läsa om man vid tillfället för behov av vård inte är förmögen att föra sin egen talan. Här är ett exempel på ett sådant brev.

Det blir lätt väldigt mycket data av allt knapptryckande och dyligt. Och all denna data behöver hanteras och ibland lagras. Facebook tar tex serverhallar i Luleå till hjälp.

Trots att dessa är så energieffektivt byggda att de till och med blivit grattulerade av Greenpeace, så genererar de ändå en ofantlig mängd överskottsvärme. Och de gör av med lika mycket el som hela SSAB!

I dagsläget är det dock inte aktuellt att lyckas återvinna denna värme, trots att värmen omräknat i el motsvarar elförbrukningen av en stad motsvarande Västerås. (SvD)

Det spontana skulle vara att använda värmen till fjärrvärme, men i Luleå finns det redan gott om fjärrvärme, och den är inte så lämplig att transportera längre sträckor då värmen sjunker en hel del desto längre den behöver transporteras.

Och jag antar att vi ännu inte har så effektiva sätt att omvandla värme till el. Men antar också att det forskas på området, så vem vet!

Men det mest positiva tycket jag var att de inblandade har en vilja att värna miljön, och jobbar tillsammans i den riktningen.

Och på tal om de stora datamängderna, som är ”boven” till elförbrukningen, så är det säkert också en hel del av den datan som bidragit till att minsa Co2 halten på annat sätt, framför allt minskat resande och minskat ”pappersskickande”.

(Därmed inte sagt att all ökad datamängd, samtidigt inneburit minskad Co2 någon annanstans.)

Ursäkta rörigheten. Jag försöker hitta nytt tema. Framförallt för att fotot nu är tio år, och jag har inget  nytt för det tidigare formatet.

Tyvärr tryckte jag ändra knappen lite väl tidigt, och hittar just nu inte tillbaks till gamla temat heller.

Men jag har ett litet litet foto som får duga tillsvidare.

Och så ska jag besluta mig för om det är för rörigt med artiklarna i två spalter eller ej.

Väldigt bittert kan jag konstatera att; ja lägger vi upp bollen för smash så är inte sådana som Putin sena att slå till.

Visst tycker jag att demokrati kan vara bra, men i vårt eviga vurmande där vi framställer demokrati som nirvana, ja då blir det så klart enklare att använda det vapnet mot det västerländska synsättet.

Jag syftar denna gång på Putins uttalande gällande Syrien. (SvD)

Inte för att detta på intet sätt rättfärdigar Putins agerande, men det lyfter behovet av att diskutera vad det faktiskt är vi vill uppnå. Sedan kan, i min värld, demokrati många gånger vara ett medel för att nå dit.

Men jag anser det farligt att hantera och diskutera demokrati som om det skulle vara ett mål i sig.

Om man söker på ”demokrati” på denna blogg så får man detta resultat.

Instämmer med Rolf Hillegren att det verkar vara ett ogenomtänkt lagförslag, där man uppenbarligen gett sken av att man därmed skulle minska våldet i hemmen. Lagen går ut på att barn som bevittnat våld ska få skadestånd utbetalt av staten, inte av den/de som var orsak till våldet/bevittnandet. (SvD)

För mig väckte artikeln nog främst fler frågor. Om pengarna betalas ut till barnen, så hamnar de väl i praktiken ändå i förälderns ”ägo”. Jag hoppas man löst det på något sätt, men det framgår inte av artikeln. Och jag syftar då så klart på de fall där det är föräldrarna som bråkar inför barn de har vårdnaden om.

Dessutom helt sjukt att döma utan sedvanlig rättegång. För i omgivningens ögon kommer så klart de som påståtts utövat våld framför dessa barn som sedan får utbetalning, anses vara dömda.

Sedan är det också oklart om detta gäller både där våld förekommer nu, och där våld har förekommit.

Jag resonerar som så. Där våld förekommer så ska insatserna så klart fokusera på att säkerställa att dessa barn får det bra. (Och så klart bryta det destruktiva mönstret hos den vuxna relationen.) Här kan jag tänka att de vuxna får betala skadestånd till barnen.

Men, där det antingen pågått länge eller för länge sedan, där kan jag se ett delat ansvarstagande. De vuxna i våldsrelationen är så klart ytterst ansvariga och ska i så fall betala skadestånd, men sedan kan jag se att även samhället har ett ansvar när barns närstående-vuxna fallerar. Och i dessa fall bör även staten (kommunen???) bli skadeståndsskyldiga.

Vi borde rimligtvis kunna stötta dessa barn på ett otroligt bättre sätt. Utan att vara helt påläst så får jag ändå uppfattningen att kunskapen finns, både när det gäller att identifiera destruktiva familjer samt att hjälpa dem. Men att det handlar om väldigt mycket personkemi och tillit för att faktiskt lyckas.

Nästa sida »