Instämmer med Rolf Hillegren att det verkar vara ett ogenomtänkt lagförslag, där man uppenbarligen gett sken av att man därmed skulle minska våldet i hemmen. Lagen går ut på att barn som bevittnat våld ska få skadestånd utbetalt av staten, inte av den/de som var orsak till våldet/bevittnandet. (SvD)

För mig väckte artikeln nog främst fler frågor. Om pengarna betalas ut till barnen, så hamnar de väl i praktiken ändå i förälderns ”ägo”. Jag hoppas man löst det på något sätt, men det framgår inte av artikeln. Och jag syftar då så klart på de fall där det är föräldrarna som bråkar inför barn de har vårdnaden om.

Dessutom helt sjukt att döma utan sedvanlig rättegång. För i omgivningens ögon kommer så klart de som påståtts utövat våld framför dessa barn som sedan får utbetalning, anses vara dömda.

Sedan är det också oklart om detta gäller både där våld förekommer nu, och där våld har förekommit.

Jag resonerar som så. Där våld förekommer så ska insatserna så klart fokusera på att säkerställa att dessa barn får det bra. (Och så klart bryta det destruktiva mönstret hos den vuxna relationen.) Här kan jag tänka att de vuxna får betala skadestånd till barnen.

Men, där det antingen pågått länge eller för länge sedan, där kan jag se ett delat ansvarstagande. De vuxna i våldsrelationen är så klart ytterst ansvariga och ska i så fall betala skadestånd, men sedan kan jag se att även samhället har ett ansvar när barns närstående-vuxna fallerar. Och i dessa fall bör även staten (kommunen???) bli skadeståndsskyldiga.

Vi borde rimligtvis kunna stötta dessa barn på ett otroligt bättre sätt. Utan att vara helt påläst så får jag ändå uppfattningen att kunskapen finns, både när det gäller att identifiera destruktiva familjer samt att hjälpa dem. Men att det handlar om väldigt mycket personkemi och tillit för att faktiskt lyckas.