Ett mycket bra och välbehövligt inlägg av Dick Harrison och Katarina Harrison Lindberg. (SvD)

De tar avstamp i det förödande faktumet att vi lever i ett land där allt för många avskyr kunskap.

Alltför många i vårt land avskyr kunskap. Tycker att den är jobbig, snobbig eller bara onödig. Och ett land som föraktar kunskap förtjänar inga bra lärare eller goda skolresultat.

De tar även upp alla de där problemen vi brukar tala om, men ovanstående är onekligen ursprunget till det onda.

Är detta ett generellt tecken på en välfärdsstats undergång? För ingen av oss tror väl att vi alltid kommer ligga så nära toppen, frågan är mer vilket århundrade vi dippar. Är det välfärdens förbannelse att när vi börjar få det relativt bra, så börjar intresset för att förbättra ytterligare att svikta? Dessutom har vi trots allt fortfarande ett relativt finmaskigt socialt skyddsnät, så: Om det inte fixar sig så tar i alla fall staten hand om mig. Definitivt inget som dagens barn kan förlita sig på, även om deras mor och farföräldrar samt föräldrar har haft den stora lyxen.

Nu tror jag då inte att avskaffandet av välfärden och skyddsnätet skulle vara lösningen till att öka kunskapstörstandet. Men visst är det emellanåt lite lätt frustrerande samband. Hoppas det är svagare än jag misstänker.

Nu är det inte heller så att jag missunnar bar och vuxna att göra annat än att öka sina kunskaper, och förutom att använda sina kunskaper till något vettigt bör man så klart även unna sig att göra helt onyttiga saker som ändå tillför livskvalitet. De destruktiva och direkt elaka har jag dock inget till övers för.

Det skulle vara intressant att se någon tidsfördelning, hur olika individer fördelar sin tid mellan kunskapsbyggande, välfärdsbyggande och övrigt. Och sedan se om det finns något samband dels bland individer med olika levnadsstandard, dels mellan olika länder med olika välfärd.

Nu vet jag inte de exakta prioriteringar som Indien gör, men de fick nyss kritik för att de gav ut laptops till barn samtidigt som andra barn svälter. Jag tycker absolut inte att barn ska svälta någonstans så jag hoppas det var en bedömningsfråga. Däremot ska man inte förakta de signaler som det skickar ut, dvs att vi hellre hänger kvar lite i fattigdom nu och investerar för att det ska bli långsiktigt ännu mycket bättre.

I Indien verkar det inte råda någon tvekan om att kunskap är högt prioriterat.

På tal om det, en liten anekdot på tal om prioritering mellan hunger och kunskap. Under min Högskoletid deltog jag i ett Världsspel där jag tillhörde Indien. Vi var många i vår grupp, men de flestas kunskap fick vi inte tillgodoräkna oss för de var analfabeter och fick i spelet sitta tysta. Problemen var oändliga. Resurserna minimala. Och hur skulle man veta vilka insatser som skulle få vilka effekter? Samtidigt var det mer eller mindre välvilliga externa som ville bidra och lägga sig i. Vem skulle man ens ta sig tid att lyssna på? Vilka skulle man lita på? Det var mycket intressanta och lärorika timmar, och gav onekligen en insikt i svårigheten att prioritera och riskbedömma, och samtidigt se både kortsiktigt och långsiktigt.

Hum jag ska nog läsa lite mer stadskunskap. För på tal om attityden här i landet verkar många tro att man bara kan/bör läsa ”typ kurslitteratur” om man också går någon kurs. Inte helt tänkbart att läsa bara sådär för att man är intresserad. Knappt ens att populärvetenskap verkar ha någon större läskrets. För så klart att saker och ting har hänt sedan man själv gick i skolan, och allt kommer faktiskt inte på nyheterna.

Lite lästips från mitt eget nattduksbord:

  • The Grand Design av Stephen Hawking – Helt underbart skriven! Och så klart väldigt intressant!
  • Bibeln – Borde inte rimligen alla läsa den en gång? Den ligger ju onekligen till grund för en hel del. Och Koranen finns ju i kortfattade tolkningar, jag har en någonstans. Om vi nu ska hålla oss till de som syns mest i Sverige just nu. Även andra religioner finns det uppsjöar av böcker i olika längd och olika nivåer. Dessutom, till er som tror att Bibeln är tung. Jag läser den mer som en skönlitterär bok, där jag inte förväntar mig något läxförhör, dessutom läser jag lite nu och då.
  • Decision Points av George W Bush – Har jag precis läst ut. Även den otroligt välskriven, och mycket intressant att höra hur han resonerade kring de stora beslut han tog under sitt presidentskap.

En sista liten tanke som slog mig: Är vi för mycket av nyttighetsnarkomaner? Att vi minsann inte ska lära oss något om vi inte direkt kan se att vi har nytta av det?

Nej, nu tar jag och sätter punkt innan jag börjar filosofera in ännu på ett spår.