Jakten mot nollpunkten är en både rolig och självutlämnande bok.

Jakten mot nollpunkten

Men det jag nog mest fascineras av är hur jag i vissa stycken så totalt kan känna igen mig och förstå, medans jag i andra delar av hans tankegångar, känsloreaktioner och val i livet absolut inte fattar någonting.

Den får mig att åter reflektera över detta med arv och miljö. Hur händelser i livet (miljö) får vissa personer med ett visst arv att gå åt ena hållet, och andra personer med helt andra egenskaper att gå åt ett helt annat håll.

Hur händelser som tedde sig extremt negativa och destruktiva i stunden, ändå på lång sikt kan visa sig haft en väldigt positiv påverkan. Tyvärr är just den kopplingen extremt svår att förutspå!

Inte konstigt att den inte finns: Den perfekta guiden i barnuppfostran

Ååå här kan det faktiskt passa att jag äntligen kommenterar på ett uttryck jag har svårt för, nämligen:

Det som inte dödar härdar

Tja, som jag är inne på ovan så kan ju så faktiskt vara fallet, men sedan har vi ju de som faller och liksom blir kvar, som aldrig blir härdade. Hur kul är det … Å andra sidan så står det väl inget om varken tidsaspekt eller ”kul-het” i uttrycket. Så kanske ska man läsa det rent krasst som så, att när du är påväg nedåt så kan det antingen sluta i att du dör, eller så dör du inte och då är det i sig ett bevis på att du härdats och är på väg uppåt. Nej för krystat i min mening.

Slutar nog här, blev för deprimerande att tänka på.

Men De Geers bok rekommenderas🙂 Är som sagt rolig och själv tycker jag alltid (?) det är intressant att få läsa hur andra tänker och klurar och sedan väljer att agera. Nåja, eller i andra ordningen, dvs agerar och sedan tänker …😉