Barnfattigdomsdebatten är visst igång igen. Bra! (SvD)

Jag har inte helt följt med denna gång, men passar på att länka till tidigare artiklar.

Sammanfattningsvis är min ståndpunkt:

  • Barn ska så klart ha det absolut nödvändigaste, så att de inte svälter osv
  • MEN det är också viktigt att de i sitt sammanhang inte är en allt för udda fågel sett till deras familjs ekonomiska situation. Jag gillar definitionen som går i stil med att om vi utgår från medianvärdet för en familj i det givna området, dvs om det bor 100 familjer i området och vi radar upp dem efter ekonomisk situation hur ser då den ekonomiska situationen ut för familjen på plats 50? Om vi sedan beräknar vad som är 20% av den summan så vill jag helst inte hitta någon familj alls som har en ekonomisk situation som ligger lägre än dessa 20%. Och definitivt inga familjer med barn!

Om sedan nivån ska ligga på exakt 20%, exakt hur beräkningarna ska göras, det är mindre intressant. Jag struntar även i vad vi nu skulle benämna den, även om jag tycker att relativ fattigdom är en rättvisande benämning.

Av vad jag kommer ihåg av tidigare debatter så har vi hittills inte ens lyckats övertyga om att ”punkt nummer två ovan” är ett problem som vi bör åtgärda.

Skrämmande, för inte ens vuxna brukar vara speciellt bekväma  med att dag ut och dag in (inte bara som tillfällig besökare) vara i så stort underläge.

Märk väl, att detta sätt att se inte utesluter att alla de där 51 till 100 i exemplet ovan har en ekonomisk situation som är hur många gånger högre som helst, än de 1 till 50 familjerna.

Dvs lite mer lika på botten, med möjlighet för spretighet på toppen, dvs en geleråtta🙂 rent matematiskt sett🙂

Som tittar åt vänster så klart!!!

Är det av bristande mattekunskaper, bristande empati eller bristande inlevelseförmåga gällande framtida samhäll-s och individproblem som gör att inte fler inser att båda dessa punkter behöver utrotas???