februari 2013


Behöver det bli ett problem med att höja åldern för hur länge du får jobba kvar från 67 till 69 år? (Di)

Med tanke på att vi blir allt rörligare, så hur många kommer ens att vilja vara kvar på samma tjänst?

Jag vill även gärna tro att vi verkligen går emot att byta jobb allt oftare, och att det finns jobb som passar personer i olika skeden i livet och med olika erfarenheter.

Och om man nu skulle bli så gammal och gaggig utan att ha förstånd att flytta sig, så stöttar väl regelverket redan idag att man kan bli uppsagd på grund av arbetsbrist. Det vill säga att man inte längre fyller de kvalifikationer som krävs för att utföra tjänsten ifråga.

Och om regelverket inte stöttar detta redan idag, så borde det rimligtvis gå att ordna.

Själv anser jag mig bli effektivare och effektivare för var dag som går, så det kommer ju inte finnas någon hejd på hur effektiv jag är när jag är 67 😉

Däremot tycker jag mig aldrig höra någon förklaringsmodell för hur vi går från den höga arbetslöshet vi har nu, till att både dessa och pensionärer och våra nytillkomna arbetare (unga och inflyttade) är tänkta att fylla det där enorma arbetskraftsbehovet vi ser framför oss.

Vem säger att majoriteten av dessa vill och kan jobba inom vården. För efter vad jag förstått så är det där vi ser den stora arbetsbristen.

Personligen tycker jag i och för sig att det låter mycket tilltalande om jag kunde få några år inom långvården som sällskapstant.

Uppenbarligen ligger det i människans natur att lättare förfasa sig över historien som hon ändå inte kan påverka, än att faktiskt engagera sig i nutidsfrågor.

Stämmer: Det är inte så att heller jag har vigt mitt liv åt att motarbeta dagens orättvisor, men försöker i alla fall dra åt det hållet samt att undvika att blunda allt för mycket.

Kanske är det det som irriterar mig mest. Att de som ändå lägger massa tid och energi på att förfasa sig över historien, varför använder de inte den energin till att påverka nuet och framtiden?

Men Navi Pillay, FN (Di) påminner oss idag om lägren i Nordkorea.

Själv är jag nu igång igen och läser Anne Applebaums Gulag – De Sovjetiska lägrens historia. Tyvärr har jag inga direkta illusioner om att de nordkoreanska fångarna har det så mycket bättre.

Visst var variationerna stora genom de årtionden Gulag fanns, och variationerna var även stora mellan lägren, men med tanka på hur det nordkoreanska folket respekteras utanför fängelsemurarna så är det nog en kvalificerad gissning att det knappast är bättre innanför.

Om ni har några minnesbilder kvar från de Rumänska barnhemmen, så blir det min kvalificerade gissning nummer två, att det ser liknande ut för barnen i de Nordkoreanska barnhemmen.

Phu, och tyvärr är det väl tyvärr så att dessa eländiga förhållanden existerar på än fler ställen, precis just nu 😦