Inte är vi väl vuxna nog att ta ett större socialt ansvar för vårt liv och vår framtid än vad vi gör idag?

Jag antar att frågan kokar ned till vilken människosyn man har. Tror vi att vi själva och våra medmänniskor kan agera långsiktigt, så som att spara och teckna försäkringar?

En annan aspekt är så klart vilka ekonomiska förutsättningar vi har för att spara och teckna försäkringar.

Det senare, beror än mer än det förra, på vilken familj du växer upp i.

Men till saken. I det stora hela tycker jag att Sverige har ett relativt bra system där vi försöker kompensera för de olika förutsättningarna som barn föds in i och växer upp i. Däremot anser jag att vuxna skulle kunna ges större möjlighet att påverka sina liv i dessa aspekter.

En tanken

  1. Vi behåller dagens skattetryck
  2. Vi behåller dagens system för barn
  3. Vi behåller en bastrygghet för oss vuxna, dvs mindre än det som ingår i dagens sociala skyddsnät
  4. Vuxna får en pott med ”poäng” att teckna egna försäkringar för

Tanken bygger på att desto högre vi klättrar i behovsstegen, desto mer skiljer sig vår syn på vad som är välfärd. Jag kanske prioriterar att få starta eget bidrag, någon annan kanske hellre vill få en tidigare pension och en tredje kanske vill få högre A-kassa.

Ett argument kan så klart vara att sänka skatten och ta bort punkt 4, a la USA, men jag tror inte att det skulle passa oss svenskar. I alla fall inte om jag ska lyssna på media debatten.