Jag har inte varit så aktiv i sociala medier detta val, men grundfrågan ligger alltid och gror. Hur kan jag, hur kan vi bidra till en bättre värld. Och jag ramlar alltid ner till samma slutsats att detta med ömsesidig respekt och ödmjukhet är både ett mål och ett medel. Det som jag kanske inte varit fullt lika tydlig med är min övertygelse om att utrota fattigdomen, för som till exempel Björklund säger: Det är inte det att vissa är rika som är ett problem, utan att vissa är fattiga. Naturligtvis innebär rikedom makt, och naturligtvis ska inte den makten få utövas hur som helst. Men för att utrota fattigdom och mota ondskan i världen så behöver vi att de goda krafterna får växa och bidra i den kampen.

Här nedan följer mina kommentarer kopplade till DNs sammanställning i olika valfrågor

Skolan

Här försöker man bortförklara Sveriges dåliga resultat i Pisa med att eleverna kanske var omotiverade när de skrev provet. Ja, men då är väl det verkligen ett problem i sig! En av grundproblemen är enligt mig att vi inte har någon bildningskultur. Signalen från media och därför troligen från många föräldrar är att skolan inte är så viktig. Vilket är ett stort svek. Visst, under 1900-talet så kunde du klara dig ganska bra ändå. Antingen hittade du ett jobb trots att du var lågutbildad, eller så kunde du leva på ett generöst bidragssystem. Men vem som tittar sig om i världen tror att den situationen kommer att gälla även för dagens generation skolelever? Jag tror dessutom mer på att sats på kompetenta lärare som kan och får hålla ordning i klassrummen, än att vi ska ha in fler barnpassare i skolan. Vad jag förstått så har vi redan världens mest lärartäta skola. Gäller bara att locka tillbaks de rektorer och lärare som vill och kan hålla ordning och lära ut. Dessutom är jag för ett förstatligande.

Äldreomsorgen

För mig är det självklart att vi måste ha valfrihet i äldreomsorgen, av den enkla anledningen att om det är ett missförhållande på ett äldreboende som har monopol så kommer varken den äldre eller dess anhöriga att våga klaga, eftersom det i sin tur riskerar att den äldre som tvingas bo kvar där far än mer illa. Däremot ska kommunen så klart skriva vettiga avtal där kvalite’n tydligt anges och följs upp. Dessutom är det en skam att vi inte redan idag har lagstiftat om att det ska vara meddelande frihet hos de anställda, precis som inom offentlig vård.

Sjukvården

Liknande resonemang som för äldreomsorgen. Det är kommun/landsting som håller i våra skattepengar och de bör rimligtvis kunna skriva avtal som sätter ribban för önskad kvalitet. Den ska så klart även följas upp för att säkerställa att den blev verklighet. Nu när vi haft privata vårdgivare relativt länge så borde vi ha hunnit lära oss hur dessa avtal ska skrivas. Och igen: Meddelandefrihet ska vara lagstiftat och till dess det blir det så bör alla skriva in det i sina avtal. När det gäller landstingen så skulle jag vilja veta mer om konsekvenserna av att förstatliga. Spontant är jag för ett förstatligande.

Jobb & Ekonomi

Det är otroligt frustrerande att det dels ska finnas så mycket som behöver göras i Sverige och världen, dels att det ska finnas så många som av olika anledningar får sitta och titta på. Utbildning är så klart en nyckelfråga för att hoppa över det glapp som idag finns på arbetsmarknaden, det att det i stort sett inte finns arbeten alls till de som saknar gymnasieutbildning. Samtidigt får jag ibland uppfattningen att det gått inflation i behovet av utbildning. Där man använt utbildning som ett argument från facklig sida för att på så sätt pressa upp lönerna. Det vill säga förespråka en lönebildning som bygger på antal utbildningsår, istället för vilket värde man tillför.

Något jag inte lyckas förstå. Det sägs att vi strax kommer att ha arbetsbrist. Framförallt inom vården. Men görs det något för att förbereda de arbetslösa till detta? Vill de ens gå in i vården? Varför utbildas de inte redan nu och hinner gå vid sidan om ett tag? Finns det överhuvudtaget någon plan?

Men det är utanförskapet som oroar mig mest dels för att jag anser det ovärdigt ett land som Sverige att låta/tvinga individer att leva i utanförskap, dels för att det är en risk för något av det jag värnar mest: Tilliten mellan individer och mellan individer-myndigheter. Vi är inne på ett mycket farligt sluttande plan.

Hur ska vi då få fart på ekonomin och få in dessa individer i samhället? Dels göra småföretagande betydligt enklare och mindre riskfyllt att anställa, dels vara ytterst tydlig när det gäller vilka regler som gäller i samhället.

Avslutningsvis: Förutom att utrota utanförskapsområdena så bör vi utrota den relativa barnfattigdomen. Barn i Sverige ska kunna gå till skolan utan att vara extremt mycket fattigare än sina ”näst fattigaste” klasskamrater.

Brott & Straff

Först och främst bör polisens status höjas. De blir allt för ofta spottade på i media, vilket så klart sätter ribban för vad som sedan är tillåtet att utsätta poliser för ute i fält. Om vi vill att de ska skydda det samhälle vi vill ha, då måste vi också stötta dem när så behövs. Vi kan till exempel inte ha det som i vissa områden, att polisen inte får gå ur bilarna för att det är för riskfyllt. Vilka signaler sänder det? Dels till de som stör, dels till de som är utsatta.

De som är påväg in i kriminalitet ska stoppas tidigt och tydligt och på ett sätt som faktiskt är realistiskt, dvs på ett sätt som ger en realistisk chans att bryta banan. För de som ändå hamnar i den kriminella banan ska det också vara glasklart vad som gäller, med små realistiska steg att bryta Brottsskalan ska så klart avspegla allmänhetens avsky för brottet ifråga.

Integration & Migration

Jag tillhör de som är för integration. Jag förstår inte alls hur de som hyllar mångkultur tänker. Det finns saker i Sverige jag värnar. Samtidigt finns det så klart även negativa aspekter där vi istället ska ta till oss nya kulturer. Men jag saknar debatten om vad vi bör värna och vad vi bör motarbeta. Jag anser till exempel att vi ska värna att inte döma andra utifrån sådant de inte kan påverka så som kön, etnicitet eller sexuelläggning. Däremot måste vi stå upp mot hederskulturen. Vår syn på djur och natur är också något värt att värna.

Ett sätt att se på invandring är: Vilka och hur många vill vi ta emot för att det på relativt kort sikt är ett win-win för både oss och den som kommer hit. Utöver det kan vi fråga oss: Av alla behövande i världen hur hjälper vi dem bäst dels för deras egen skull, dels för att öka stabiliteten i världen. Jag tänker på alla på flykt, alla slavar, de barnprostituerade, barnsoldaterna osv.Det är deras öden som verkligen håller mig vaken om nätterna.

Jag blir lika trött på de som naivt tror att alla är goda bara för att de är invandrare, som jag är trött på de som tror tvärt om. 

Miljö

Jag är stolt över att Sverige är bra på miljö. Visst kan vi bli bättre, men framförallt bör vi exportera vår syn på miljö, eftersom det är ett globalt problem.

Ett sätt att sätta press är att vi anger samma högra krav på det vi importerar som vi gör på det som produceras inom Sverige. Skulle knappast ha någon verkan om bara Sverige gick den linjen, men om vi fick med oss EU så skulle det ha en rejäl påverkan på produktionen i andra länder. Tänk bara på alla de som jobbar i giftiga miljöer i fabriker, gruvor och på åkern, för att vi ska kunna handla lite billigare. Överhuvudtaget anser jag att vi ska få dessa länder att ställa om genom handelsavtal.

Och så är jag för Förbifart Stockholm, och att Slussen byggs om.