september 2014


Jag antar att det är en av mina större brister. Den att jag så lätt tar för givet att ”En bättre värld” ska vara allas livsmål

För visst är det så att det bara räcker att titta sig om i världen, eller se bakåt i historien för att ganska enkelt inse att så inte är fallet.

Jag antar att jag tjatar en del om Maslows behovspyramid. Och tyvärr verkar det inte ens vara så att vi som klättrat oss upp till självförverkligandedelen, inte ens alla vi har målet: En bättre värld.

Är det för att jag levt i ett överflöd där det faktiskt varit möjligt med win-win, istället för win-lose och lose-lose? Eller är det för att jag inte är en tävlingsmänniska i den bemärkelsen man normalt tänker på tävlingsmänniska Jag är inte så mycket win-lose men triggas lätt av utmaningar och vill definitivt lyckas med det jag tar mig för.

Eller är det för att jag är så privilegierad att det är därför jag har ”råd” att ha målet om en bättre värld? Kanske, men tror inte riktigt det. Dels hade jag dessa tankar redan som liten, dels är det inte så att jag kan bidra något speciellt mycket, men jag försöker i alla fall dra åt rätt håll med de förutsättningar jag har.

Eller funderar gemeneman överhuvudtaget inte speciellt mycket på frågor som dessa, utan nöjer sig med de mer vardagliga målen i livet?

Avslutar med att knyta an till det program jag refererade till i början av förra artikeln: Politik och människosyn (SR) Där jag fortfarande anser att det var märkligt att de enbart (i mina öron) refererade till Hur politiken utformades beroende av vilken människosyn man har, utan att ta upp frågan kring Vad man vill åstadkomma med politiken beroende av vilken människosyn man har.

För mig är ”En bättre värld” ett självklart mål. Måste bara komma ihåg att så inte är fallet för alla … Hum Funderar emellanåt över vad jag skulle göra om jag var en upplyst despot. Men det får bli en egen artikel.

Lyssnade på ett intressanta program idag om hur vår människosyn påverkar vilken politik vi tycker ska gälla. Det jag förvånades över var att de inte alls diskuterade om olika människosyn påverkar vilket mål man har med sin politik, utan att de enbart diskuterade att människosynen påverkar val av metod.

För mig är det viktigt att veta vad man vill, därefter tittar man på hur omständigheterna ser ut och slutligen väljer man väg/metod.

Bland omständigheterna ingår bland annat hur grupper och individer kommer att reagera.

Vad man vill borde rimligtvis vara kopplad till den egna människosynen medan val av metod på sätt och vis även beror på den egna människosynen men då kopplat till hur vi tror att andras människosyn är.

Jag tror dessutom att de egna omständigheterna spelar en stor roll. Framförallt hur du har det i relativa termer.

Jag tror att de flesta människor vill känna tillhörighet och att vi människor ska sträva efter någon slagsmål rättvisa, även då världen knappast är rättvis.

Men för att återgå till detta med relativism. Jag tror att de allra flesta föräldrar vill skapa en relativ fördel för sina barn. Detta kan ske på många plan. Socialt skickligt barn, akademiskt, finansiellt, tryggt närområde, innovativt land osv osv. Desto mer man anser sig skapat denna relativa fördel åt sitt barn desto högre är chansen att föräldern även vill hjälpa andra. De aktiviteter som krävs behöver inte alls stå i motsatsförhållande,  tvärtom.

När det gäller tillhörighet så tror jag att de som har det relativt sämre i ett land, att de behöver en större tillhörighet (rent numerärt) än de som har det relativt bättre. Dvs det är viktigt att vi inte tappar en svans när medelklassen klättrar medan inkomstspridningen i de högre inkomsten visserligen kan sticka någon i ögonen men vara underordnat spridningen i de lägre inkomstklasserna.

Rättvisa. Vad är rättvisa? Vill vi ens uppnå rättvisa? Är det bara en överklasslyx? Om vi tar utgångspunkten i ett samhälle. Och om vi återgår till frågan om vad som är målet. Ett basmål är troligen samhällets överlevnad, men precis som i Maslows  behovspyramid skiftar målfokuset allt efter att samhället klättrar i pyramiden. Vill samhället premiera de som kan bidra mest?  Och ska samhället kompensera för de som föds med sämre förutsättningar (givet det rådande behovet)? Eller är rättvisa den att alla får spela efter samma regler? Även när det är de dåvarande starkaste som sätter regelverket.

Och återigen landar jag tillbaks till att i den politiska sfären blir mitt mål och medlet detsamma dvs att sträva mot ömsesidig respekt och ödmjukhet.

Hur kunde det gå som det gick i valet? Det finns så klart många olika parametrar och jag tänker inte försöka mig på någon heltäckande studie, utan syftet med detta inlägg är att skriva ner mina spontana reflektioner med en tanke om att titta på dem inför nästa val. Om det nu blir om fyra år, eller dess för innan …

Det som det talas mest om är onekligen Sverigedemokraternas frammarsch, men även ”hur kunde Alliansen förlora när det skött finanskrisen så exemplariske?” Att V fick sätta agendan gällande synen på vården lär också spelat in. Skolfrågan är lite märklig, men än mer märkligt är att diskussioner kring det utrikespolitiska läget lyste med sin frånvaro. Och sist men inte minst så: Vad hade utspelet om ”Öppna era hjärtan” för effekt, egentligen?

Sverigedemokraterna

Att isolera och att inte tillåta en öppen och ärlig diskussion kring migrations, asyl eller integrationspolitik tror jag är den enskilt största anledningen till Sverigedemokraternas framgång. Inte att alla de röstande nödvändigtvis vill minska asylinvandringen i lika hög grad, men att de inte heller ser att det är hållbart att ta emot 2 500 nya i veckan.

Klarat oss exemplariskt genom finanskrisen

Hur navelskådande är svenskarna? Här tror jag mer på en analogi till ”Hälsan tiger still”. De flesta har ju haft det bra, och liksom bara tagit det för givet. I mina bistrare stunder skyller jag även på skolan och på den attityd som är i samhället att matematik är tråkigt. Men nog vore det inte så dumt om de röstberättigande hängde med lite i de mest basala orsak-verkan sambanden. Från Allianshåll kan jag tycka att man är lite för naiv med vad man tar för givet att folk liksom bara ska räkna ut och fatta själva.

Väga blöjor

Det sägs att det var vägandet av blöjor som var startskottet för ”Inga vinster i välfärden. Hur det än är med den saken så lyckades Alliansen aldrig att vända diskussionen från ägandeform och vinster till en kvalitets och upphandlingsfråga. Diskussionen borde ha handlat om hur stat, kommun och landsting upphandlar skattefinansierad välfärd, tex hur kvalitetsmått sätts och att meddelandefrihet ska vara obligatoriskt. Samt en diskussion om hur dessa kvalitetsmått sätts upp och vilka kriterier aktörerna ska uppfylla och hur tex konkurser ska hanteras gentemot brukarna. Denna fråga var otroligt dåligt skött från Allianshåll.

Skolfrågan

Här var i alla fall Alliansen och Socialdemokraterna väldigt lika i sina utfästelser, men samtidigt var det en viktig fråga bland väljarna. Eftersom inte löftena skiljde sig nämnvärt så blev valet än mer förtroendestyrt, och här har Björklund haft svårt att ge en trovärdig förklaring till varför det tar så lång tid. Själv förundras jag tex över att inte ordnings i klassrummen kunde skapas ganska omgående, och att kunskapsnivån därmed skulle gått upp. Tyvärr är det nu allt för många årskullar som drabbats och väljarna vänder sig till någon annan som de tror mer på, i detta fallet Löven.

Utrikespolitiskt

Har svensken missat vad Ryssland och IS tar sig för? Och va de kan tänkas ta sig för? Jag lyssnade på massor av debatter och antingen togs inte frågan upp eller så råkade jag sova just då … Rimligtvis skulle Alliansen vunnit på den debatt. Eller har jag för stor tilltro till väljarkåren?

Öppna era hjärtan

Varför bara tala om vad kostnaden blir för migrationsverket och hur många man väntar? Självklart börjar redan utsatta grupper att fundera över hur detta påverkar dem, tex de som är bostadslösa, de som redan idag lever på bidrag, de som fått höra att budgeten inte räcker för dem eller deras nära och kära och de som redan idag bor i utanförslapsområden. Visst, det är inga gigantiska mängder av väljare och många av dem röstar inte, men hur står den moraliska kompassen om vi nte också värnar dessa. Och en av mina hjärtefrågor: Hur kan vi utrota den relativa barnfattigdomen?

Djurfrågor försummades också. Kanske ses det mer som så att vi sköter våra djur tillräckligt bra här i Sverige så att det mer är en EU fråga. Min fråga är mer hur vi kan importera kött från djur som haft det betydligt sämre än de krav vi ställer på djuren som lever i Sverige.

Det var en ”top of my head” valanalys. Hoppas nu jag kommer ihåg att läsa den vid nästa val.