Lyssnade på ett intressanta program idag om hur vår människosyn påverkar vilken politik vi tycker ska gälla. Det jag förvånades över var att de inte alls diskuterade om olika människosyn påverkar vilket mål man har med sin politik, utan att de enbart diskuterade att människosynen påverkar val av metod.

För mig är det viktigt att veta vad man vill, därefter tittar man på hur omständigheterna ser ut och slutligen väljer man väg/metod.

Bland omständigheterna ingår bland annat hur grupper och individer kommer att reagera.

Vad man vill borde rimligtvis vara kopplad till den egna människosynen medan val av metod på sätt och vis även beror på den egna människosynen men då kopplat till hur vi tror att andras människosyn är.

Jag tror dessutom att de egna omständigheterna spelar en stor roll. Framförallt hur du har det i relativa termer.

Jag tror att de flesta människor vill känna tillhörighet och att vi människor ska sträva efter någon slagsmål rättvisa, även då världen knappast är rättvis.

Men för att återgå till detta med relativism. Jag tror att de allra flesta föräldrar vill skapa en relativ fördel för sina barn. Detta kan ske på många plan. Socialt skickligt barn, akademiskt, finansiellt, tryggt närområde, innovativt land osv osv. Desto mer man anser sig skapat denna relativa fördel åt sitt barn desto högre är chansen att föräldern även vill hjälpa andra. De aktiviteter som krävs behöver inte alls stå i motsatsförhållande,  tvärtom.

När det gäller tillhörighet så tror jag att de som har det relativt sämre i ett land, att de behöver en större tillhörighet (rent numerärt) än de som har det relativt bättre. Dvs det är viktigt att vi inte tappar en svans när medelklassen klättrar medan inkomstspridningen i de högre inkomsten visserligen kan sticka någon i ögonen men vara underordnat spridningen i de lägre inkomstklasserna.

Rättvisa. Vad är rättvisa? Vill vi ens uppnå rättvisa? Är det bara en överklasslyx? Om vi tar utgångspunkten i ett samhälle. Och om vi återgår till frågan om vad som är målet. Ett basmål är troligen samhällets överlevnad, men precis som i Maslows  behovspyramid skiftar målfokuset allt efter att samhället klättrar i pyramiden. Vill samhället premiera de som kan bidra mest?  Och ska samhället kompensera för de som föds med sämre förutsättningar (givet det rådande behovet)? Eller är rättvisa den att alla får spela efter samma regler? Även när det är de dåvarande starkaste som sätter regelverket.

Och återigen landar jag tillbaks till att i den politiska sfären blir mitt mål och medlet detsamma dvs att sträva mot ömsesidig respekt och ödmjukhet.