Jag antar att det är en av mina större brister. Den att jag så lätt tar för givet att ”En bättre värld” ska vara allas livsmål

För visst är det så att det bara räcker att titta sig om i världen, eller se bakåt i historien för att ganska enkelt inse att så inte är fallet.

Jag antar att jag tjatar en del om Maslows behovspyramid. Och tyvärr verkar det inte ens vara så att vi som klättrat oss upp till självförverkligandedelen, inte ens alla vi har målet: En bättre värld.

Är det för att jag levt i ett överflöd där det faktiskt varit möjligt med win-win, istället för win-lose och lose-lose? Eller är det för att jag inte är en tävlingsmänniska i den bemärkelsen man normalt tänker på tävlingsmänniska Jag är inte så mycket win-lose men triggas lätt av utmaningar och vill definitivt lyckas med det jag tar mig för.

Eller är det för att jag är så privilegierad att det är därför jag har ”råd” att ha målet om en bättre värld? Kanske, men tror inte riktigt det. Dels hade jag dessa tankar redan som liten, dels är det inte så att jag kan bidra något speciellt mycket, men jag försöker i alla fall dra åt rätt håll med de förutsättningar jag har.

Eller funderar gemeneman överhuvudtaget inte speciellt mycket på frågor som dessa, utan nöjer sig med de mer vardagliga målen i livet?

Avslutar med att knyta an till det program jag refererade till i början av förra artikeln: Politik och människosyn (SR) Där jag fortfarande anser att det var märkligt att de enbart (i mina öron) refererade till Hur politiken utformades beroende av vilken människosyn man har, utan att ta upp frågan kring Vad man vill åstadkomma med politiken beroende av vilken människosyn man har.

För mig är ”En bättre värld” ett självklart mål. Måste bara komma ihåg att så inte är fallet för alla … Hum Funderar emellanåt över vad jag skulle göra om jag var en upplyst despot. Men det får bli en egen artikel.