Var och varannan dag hittar vi någon artikel eller något TV-inlägg om skolan, idag i Expressen. Denna gång om mobbing, men allt som oftast är det om kunskapsnivån och allt för sällan om ordningen i skolan. Betyg poppar upp lite nu och då och lärarlönerna respektive klasstorlekarna.

Hur svårt kan det vara? Visst är det många saker som spelar in men ibland får jag känslan av att vi komplicerar det mer än nödvändigt.

  • Föräldrarna: De ska signalera till sina barn att skolan är viktig och framför allt se till att barnen äter och sover ordentligt. Och rör sig något. Vilket i sin tur betyder att de inte kan ha en allt för hektisk fritid. Som förälder ska man så klart även se till att ens barn fungerar i sociala sammanhang, och att de har någon självdisciplin. Allt efter ålder.
  • Lärarna: De ska veta vilka kunskapsnivåer eleverna/studenterna ska uppnå, samt ges befogenheter att skapa studiero.
  • Eleverna/Studenterna: Ska inte störa eller förstöra för sina studiekamrater och de ska göra sitt bästa för det egna studieresultatet.

För de elever/studenter där föräldrarna fallerar ska läraren reagera och koppla in de resurser som så behövs. I ett tidigt stadium! Detsamma gäller så klart om det är läraren eller en elev/student som fallerar.

Jag tror att kärnfrågan är studiero. I det lägger jag också avsaknaden av mobbing. Jag ser inte att hela klassen kan ha studiero, om någon eller några mobbas. Dessutom tror jag att det påverkar alla i klassen i mer eller mindre grad.

Varför har då detta blivit ett så stort problem? Inte för att alla klasser var exemplariska förr heller, men det verkar onekligen skett en eskalering samt en förskjutning av vad som kan anses acceptabelt.

En komponent är vuxenvärldens svek, där flertalet vuxna vill lägga av sig vuxenansvaret och istället ”mysa och vara kompis”.

Men jag ska inte gå in på något längre filosoferande. Det förvånande är att skolan inte lyckas identifiera vilka metoder som fungerar i vilka sammanhang, och att sedan lyckas sprida den kunskapen samt ge möjligheter till att använda de metoderna

När det väl är studiero tar jag för givet att lärarna kan lära ut.

Jag tycker att vi ska ha betyg, gärna tidigt. Vi föräldrar är ju ändå vana att få våra barn utvärderade på korsan och tvärsan, sedan är det så klart upp till vuxenvärlden om/hur vi presenterar resultaten för eleverna/studenterna. Varför man valde att ändra betygssystemet mitt i en redan kaotisk tillvaro övergår dock mitt förstånd. Spelar ingen roll om systemet i sig var bättre. Tidpunkten och implementeringskostnaden/tiden var oförsvarbar. (Dessutom fattade jag aldrig min sons betyg, fast jag verkligen försökte.)

Mindre klasser? Efter vad jag förstått så finns det inget som tyder på att mindre klasser skulle förbättra situationen. Däremot vet jag inte hur det är i nuläget för de barn som kan behöva extra stöd. Det är så klart viktigt att de får det stödet, oberoende av om det betyder att de går från klassen eller en extra lärare kommer till klassen. Det viktiga är att stödet ges, och att övriga klassen inte blir lidande. Även här borde det finnas lärdom vid det här laget gällande vad som fungerar bra i olika situationer.

Behöriga lärare: Borde det inte finnas ett enkelt sätt att testa sig för om man fungerar som lärare eller ej, dvs om jag nu skulle vilja byta karriär och bli lärare, ska jag då verkligen behöva studera massa mer? Tänk om jag blivit självlärd under alla mina år i ”verkligheten”? Dessutom har jag tyvärr ingen aning om vilka krav som idag ställs för att vara behörig lärare (lärarlegitimation).

Avslutningsvis: Jag tror att många av Björklunds ideer i grunden är goda, men att han totalt underskattat ur mycket implementeringen stör det pågående skolarbetet och att han därför borde prioriterat annorlunda. Min uppfattning är att allt för många årskullar blivit lidande.

Med det sagt så måste jag också säga: Jag har definitivt inga som helst förhoppningar om att de rödgröna ska göra detta bättre, tvärtom. 😦

Men som förälder: Visa att kunskap är viktig, liksom hänsyn till andra. Och se till att barnen får sin frukost och kvällsmat och sömn och motion/frisk luft.