Visst, det dör personer världen över hela tiden. Människor lider världen över hela tiden. Men betyder det att vi måste stå handfallna? Visst gör vi en del, men gör vi rätt saker?

Samma gamla knäckefråga: Vad vill vi egentligen? Utrota fattigdom och maktmissbruk? Skapa en relativ fördel för sig själv och sina närmaste? Jag antar att de flesta försöker sig på någon kombination av dessa.

Emellanåt ser jag det som att de konstruktiva krafterna vs de destruktiva krafterna ligger och skvalpar kring 50/50 strecket, men att de goda kraftera, sett i ett längre perspektive, trots allt är vinnare. Men det går frustrerande långsamt! Och i korta perspektiv (historiskt sett) så blir det ibland så klart bakslag.

Just nu tänker jag framförallt på Ebola, Islamism (tex IS) samt slaveriet Om vi håller oss inom Sveriges landsgränser så är det de utsatta barnen och unga jag tänker på. Det frustrerande gällande Sveriges utmaningar är att vi rimligtvis skulle kunna göra något åt det problemet, om vi bara ville. Men det är ingen röststark grupp😦😦😦 men fortfarande en skam för ett land som vill kalla sig välfärdsstat.

Men tillbaks till de frågor som tycks oövervinnerliga. Till och med ebola känns hanterligt i jämförelse med islamism och slavhandel. När det gäller ebola verkar världen börja vakna till och än så länge verkar det finnas en chans att motåtgärderna ska hinna komma fram innan bola sprider sig rejält. Och det är inte bara den sjuke själv som drabbas oftast lämnar hen en familj kvar. Många barn har redan blivit föräldralösa. Dessutom lamslås ekonomin.

Islamism. Just nu framförallt IS. Tillsynes står omvärlden och tittar på. Jag har inte följt hur diskussionerna gått i andra länder, knappt följt den här, men en kommentar som bet sig fast var ”Ja men de håller ju alltid på att slå ihjäl varandra i någon del av världen …” Och det är ju sant. Men betyder det att vi ska luta oss tillbaks? Dels tror jag på närhetsprincipen, dels är det rent folkmord. Här skulle jag länka till ett youtube klipp jag såg igår med budskapet: Vi har lyft upp Hitlers nazism som ondskan personifierad och sagt mantrat ”Aldrig igen”, men se nu vad som pågår. Vi får dessutom dagliga videoklipp så ingen kan säga att vi inte vet vad som pågår.

Hur är det? Kan vi inte släppa bilden av att Hitler var den ondaste, så ingen annan behöver motas? Ett annat mantra är att islam är en kärleksfull religion och om du säger något annat så är du islamofob och rasist. Båda ungefär lika illa stämplar att få på sig, så i valet mellan att stämplas som islamofob/rasist och vara en medmänniska för de som idag riskerar att slaktas så verkar allt för många välja att blunda och möjligen skänka en tanke att någon annan kan ta tag i den besvärliga frågan.

Ska väl i ärlighetens namn påpeka att jag knappast gjort jättemycket själv. Min ångest och frustration hjälper dem ju så klart föga. Så det enda lilla jag bidrar med än lite Facebook inlägg och kommentarer, samt en och annan artikel.

Är det värsta som kan hända att man dör? Beror så klart på hur döden sker, men tänkte nu gå över till ämnet slaveri. Vilket förövrigt IS också ägnar sig åt. Slaveri. Det finns i många former. Vi har skuldslaveri, de som föds in i slaveri, tvångsäktenskap, trafficking. Här är det så ofantligt många människor, och så utbrett att jag blir alldeles matt och förtvivlad. Slaveriet finns i så många former. Tänker på barnsexslavar och barnsoldater, men även på de barn som hålls inlåsta på fabriker. Hur ska de ens ha en aning om hur livet ser ut i övriga världen och vilka rättigheter de har. Eller framförallt vad de kan göra för att ta sig ur. Men naturligtvis är det vi vuxna som måste agera.

Är det för att det är så ofattbart som det blir så ohanterligt?

Och vad bör Sverige gör åt dessa situationer? Och vad bör varje enskild svensk göra? I Sverige har vi en tradition av höga skatter, och där viss del av skatteintäkterna går till bistånd. Hade Sverige som helhet bidragit mer om varje enskild individ istället själv placerade en andel i något eller några av de erkända biståndsorganen? Eller skulle vi vara så ovana vid den situationen att det inte skulle fungera?

Jag antar att de flesta är för någon kombination av ändrad värdegrund, långsiktiga åtgärder a la ”ge inte fisk utan lär ut hur man fiskar”, samt direkt akuta åtgärder. Trixet är hur vi vill fördela och vilka vi ska hjälpa kortsiktigt då det inte går att hjälpa alla.

Avslutningsvis: Jag är nog i det stora hela väldigt överens med FN om vilka prioriteringar som världssamfundet ska göra Tyvärr har de allt för få resurser då hela systemet bygger på att de ingående ländernas goda vilja. Och naturligtvis är inget land så piggt på att bidra så mycket att den egna maktpositionen påverkas. Visst en ändring på någon placering hit eller dit, men inga stora relativa förändringar.

Hum skulle väl vara Sverige då som verkar aspirera på att hoppa ned en hel del pinnhål😦😦😦

Nej, nu blev jag för deprimerad över Sveriges agerande, och framförallt det förväntade kommande agerandet, så jag avslutar här.

Får nog återkomma i om vi inte borde ha ett nedrustningsavtal när det gäller konsumtion. Får grunna på den, för att slippa tänka på Svenska regeringen.