Stefan Ingvarsson tar upp frågan: Under vilka omständigheter skulle vi själva kunna förvandlas till mördare?

Exemplet som tas upp är från Polen under andra världskriget: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=6021617

Mitt något filosoferande svar är: Visst tror jag att jag skulle kunna mörda för att försvara mig eller mina närmaste. Troligen även för att försvara oskyldiga. Jag skulle nog även kunna tänka mig att vara bödel till de som jag anser vara bland de värsta förövrarna. Just nu ligger så klart IS högt på den listan. Men läste nyligen igen om Gulag och visst får den ”kulturen” i alla fall mig att fundera över den mänslikga naturen.

Men skulle jag kunna dra alla över samma kam utifrån deras etnicitet, eller geografiska tillhörighet eller familjetillhörighet? Jag vill i alla fall inte tro det. Jag har ett starkt individualistiskt drag, som jag gärna vill tro håller i sig även.

Och vem vet, kanske just den individualistiska synen är något jag fått med mig från efterkrigstidens fokusering på hur det kan gå när man slutar se individen för dess egna handlingar, och istället dömmer hela grupper.

Avslutar med det lilla passuset att jag skiljer på grupptillhörigheter som individen själv aktivt har valt, och grupptillhörigheter som man föds in i eller inte haft något reelt val att välja.