Djur


Igår var jag med motstridiga känslor på Naturhistoriska museet i Göteborg. Jag såg inte riktigt fram emot alla dessa uppstoppade djur, men skulle få trevligt sällskap av mina barn.

Försökte ändå trösta mig med att de högst troligen inte köper in några vilt skjutna djur för uppstoppning nu för tiden, men påminns ändå om den tid när så gjordes.

Undrar också i mitt stilla sinne hur länge naturhistoriska museer kommer fortsätta att ha uppstoppade djur. Foton, hologram, filmer borde rimligtvis ersätta. Gamla skelett som grävts fram har jag inga problem med, men jag får nog erkänna att även självdöda djur som stoppats upp känns lite creepy. Även om facinationen över hur fina de är (var!) emellanåt tog över.

Tänkte passa på att ta upp min syn på zoo och cirkus när jag ändå är igång. Nationalparker tycker jag är fullt berättigade, men zoo har jag svårt för. De har det så trångt! Kan hända gör vi omhändertagna djur en tjänst, då de får det bättre än i den tidigare fångenskapen, men alla de andra djuren då? De som antigen fångats in eller fötts i fångenskap. Även när det sägs att de trivs om det blir ungar. (Kan inte gärnsa skriva ”om de skaffar ungar”, för jag tror inte de fått någon sexualundervisning eller tillgång till preventivmedel …)

Och för att kliva ännu ett steg upp bland sorgebarnen: Cirkus med djur. Hur kan det ens vara möjligt att vi i Sverige idag tillåter djur på cirkus? Möjigen skulle jag kunna tänka mig att en och annan hund skulle tycka det vore kul, men vem avgör i så fall det?

När det gäller gamla uppstoppade djur, eller uppstoppning av självdöda djur så borde jag väl tycka att det är ok, men zoo och cirkus är verkligen inte ok om det inte gäller att ta hand om något djur som tidigare haft det än värre. Och målet bör om så är möjligt vara att återförena det med de sina.

Neeeej nu kom jag att tänka på alla djur i djurförsök 😦 😦 😦 Det är verkligen inte acceptabelt! Punkt!

Såhär ska istället vilda djur ha det 🙂 och de ska inte skjutas!

elefant24

 

Avslutningsvis kommer jag ihåg en uppstoppad uggla jag växte upp med. Den hade blivit påkörd och jag ser det som ett sätt att hedra den. Tror jag. Trixigt det här.

Annonser

Shame on me antar jag, för jag hade inte koll på att vi använde apor som försöksdjur i Sverige, vilket även innebär att vi tillåter en gräslig hantering av dessa apor för att fånga dem och frakta dem hit.

Mycket upprörande läsning! Hur kan samma individ som tillsynes värnar människors väl och ve, hantera andra levande varelser på detta sätt. Till på köpet mycket nära släktingar. Kunde de inte åtminstone försök göra det så bra som möjligt för dem, trots en del tester. Nej: De har helt förbrukat mitt förtroende.

SvD

Rent generellt anser jag att om vi föder upp/odlar kött/fisk så ska vi alltid fråga oss:

– Är det rimligt att tro att dessa djur tycker att det är ett liv värt att leva, samt att de avlivas på ett ”värdigt sätt”.

Självklart är det svårt att få svar, men det bör inte hindra oss för att ställa oss själva frågan och försöka tänka oss svaret.

I Norge inför man en ny lag som innebär att den odlade laxen ska få ett värdigare avslut på livet, då forskarvärden nu anges vara ense om att även fiskar känner smärta. De kommer visserligen inte få en smärtfri död, men en mindre smärtfylld än idag. Slag mot huvudet eller el blir det som gäller framöver. (SvD)

Min följdfråga, som inte tas upp i artikeln är: Men hur hanterar man den fisk som fångas vild? Jag antar att de får dö genom att de kommer upp i luften. Och eftersom uppenbarligen måste det vara en mer smärtsam metod än ”slag mot huvudet eller el”, för annars skulle rimligtvis denna enkla och billiga metod valts framför ”slag mot huvudet eller el”.

Hum och jag som till och med börjat tycka att skalade räkor tittar ledsamt på mig …

En fängelsedom för djurplågeri visar att vi rör oss i rätt riktning när det gäller straff. (SvD)

Har nyligen skrivit om djurrätt, och nu är den en kvinna som blivit mördad av sina 25 hundar. (DN)

Eftersom de var vanvårdade, och undernärda så var verkligen min spontana tanke att de definitivt hade rätt att ge sig på sin plågoande.

Vid lite längre eftertanke börjar jag så klart fundera på om detta varit något som pågått längre, eller som inträffat på grund av sjukdom hos kvinnan som var i 60 års åldern.

I mina ögon tyder det dock på att det pågått bra länge. För hundar är trogna, så om de har en matte de verkligen älskar och som sedan inte orkar riktigt som förr, ja då har jag svårt att se att de kastar sig över henne.

Var visserligen en stund sedan jag läste på om Rottweilers, men de står absolut på min topplista om jag skulle skaffa hund, och enda nackdelen jag ser är att de tar plats i bilen samt behöver så mycket mat (eftersom de är ganska stora). Men i övrigt verkar de vara otroligt snälla och lojala, förutsatt att de blir rätt skötta.

Det som också talar emot att hon haft en kortare sjukdom innan är att det uppenbarligen fanns en dotter också, och hon har till synes varken larmat eller ryckt in.

Högst tragiskt i alla fall. Varken djur eller andra människor ska behöva leva i vanvård. Tyvärr är vi allt för långt i från det målet.

Hanna Marie Björklund gör en intressant iakttagelse gällande ett nytt lagförslag mot djursex. (SvD) För visst ligger det något i frågeställningen om djur känner skillnad på penetration av en manslem i jämförelse med en mansarm? Det senare är tydligen fallet vid ultraljud tex.

Eller ska ett djur få tåla att penetreras någon gång per år, som betalning för att de trots allt lever för vårt nöjes/nyttas skull? … Och bryr sig djuret om nyttan av penetrationen? Knappast. Och bör den sättas i relation till hur bra djuret har det i övrigt? Typ: Du får extra god mat och lite kli bakom örat som kompensation, så då är det ok? …

I alla fall så är mitt grundresonemang ungefär som så att vi har (borde ha!) oskrivna avtal mellan oss människor och djur. Om vi ser till att de faktiskt blir till, och ser till att de har det bra i livet, samt avslutar deras liv på ett smärtfritt sätt, ja då kan vi med gott samvete nyttja kött och skin o dyl. Mjölk och ull kan vi få under tiden. Och ömsesidigt utbyte av varandras sällskap.

Däremot anser jag att Björklunds resonemang kring djurens jag är lite märkligt. Om vi är osäkra ska vi väl snarare ta det säkra före det osäkra?

Och var är den fråga som gör mig mest frustrerad i sammanhang som dessa? Nämligen: Hur kan svenska djur vara mer värda än icke-svenska djur? (Samma sak gäller så klart människor och miljö.) De lagar och regler som vi sätter på de djur som föds upp, lever och slaktas i Sverige; Hur kan det inte vara självklart att samma regler ska gälla allt vi importerar?

Ja ja jag vet att det har med import- och exportavtal att göra. Men eller hur att det är helt sjukt!

Hur kan man söva ned en tvåmånaderstiger för att sedan stuva henne/honom i en resväska? Hur dess framtid sedan var tänkt vill jag helst inte tänka på. (SvD)

Och var i världen är det ok att det helt plötsligt dyker upp en tiger från ingenstans? För de är ju inte så lätta att gömma, åtminstonde inte om de ska få ett någotsånär drägligt liv.

Jag vill ändå gärna tro att världen generellt går emot att mer och mer förfasa sig över tillgrepp som dessa och att därmed kräva både strängare regler och bättre uppföljning. Men tyvärr verkar det gå extremt långsamt på vissa håll.

Hoppas nu ändå att upptäckten av denna unge gör att den går ett trevligare liv tillmötes än vad som annars skulle vara fallet. Hoppas verkligen att den slipper ett djurparksliv. Jag anser att djurparker för vilda djur så som tigrar och liknande har överlevt sig själva, så jag hoppas på en nationalpark.

Nästa sida »