skola


Var och varannan dag hittar vi någon artikel eller något TV-inlägg om skolan, idag i Expressen. Denna gång om mobbing, men allt som oftast är det om kunskapsnivån och allt för sällan om ordningen i skolan. Betyg poppar upp lite nu och då och lärarlönerna respektive klasstorlekarna.

Hur svårt kan det vara? Visst är det många saker som spelar in men ibland får jag känslan av att vi komplicerar det mer än nödvändigt.

  • Föräldrarna: De ska signalera till sina barn att skolan är viktig och framför allt se till att barnen äter och sover ordentligt. Och rör sig något. Vilket i sin tur betyder att de inte kan ha en allt för hektisk fritid. Som förälder ska man så klart även se till att ens barn fungerar i sociala sammanhang, och att de har någon självdisciplin. Allt efter ålder.
  • Lärarna: De ska veta vilka kunskapsnivåer eleverna/studenterna ska uppnå, samt ges befogenheter att skapa studiero.
  • Eleverna/Studenterna: Ska inte störa eller förstöra för sina studiekamrater och de ska göra sitt bästa för det egna studieresultatet.

För de elever/studenter där föräldrarna fallerar ska läraren reagera och koppla in de resurser som så behövs. I ett tidigt stadium! Detsamma gäller så klart om det är läraren eller en elev/student som fallerar.

Jag tror att kärnfrågan är studiero. I det lägger jag också avsaknaden av mobbing. Jag ser inte att hela klassen kan ha studiero, om någon eller några mobbas. Dessutom tror jag att det påverkar alla i klassen i mer eller mindre grad.

Varför har då detta blivit ett så stort problem? Inte för att alla klasser var exemplariska förr heller, men det verkar onekligen skett en eskalering samt en förskjutning av vad som kan anses acceptabelt.

En komponent är vuxenvärldens svek, där flertalet vuxna vill lägga av sig vuxenansvaret och istället ”mysa och vara kompis”.

Men jag ska inte gå in på något längre filosoferande. Det förvånande är att skolan inte lyckas identifiera vilka metoder som fungerar i vilka sammanhang, och att sedan lyckas sprida den kunskapen samt ge möjligheter till att använda de metoderna

När det väl är studiero tar jag för givet att lärarna kan lära ut.

Jag tycker att vi ska ha betyg, gärna tidigt. Vi föräldrar är ju ändå vana att få våra barn utvärderade på korsan och tvärsan, sedan är det så klart upp till vuxenvärlden om/hur vi presenterar resultaten för eleverna/studenterna. Varför man valde att ändra betygssystemet mitt i en redan kaotisk tillvaro övergår dock mitt förstånd. Spelar ingen roll om systemet i sig var bättre. Tidpunkten och implementeringskostnaden/tiden var oförsvarbar. (Dessutom fattade jag aldrig min sons betyg, fast jag verkligen försökte.)

Mindre klasser? Efter vad jag förstått så finns det inget som tyder på att mindre klasser skulle förbättra situationen. Däremot vet jag inte hur det är i nuläget för de barn som kan behöva extra stöd. Det är så klart viktigt att de får det stödet, oberoende av om det betyder att de går från klassen eller en extra lärare kommer till klassen. Det viktiga är att stödet ges, och att övriga klassen inte blir lidande. Även här borde det finnas lärdom vid det här laget gällande vad som fungerar bra i olika situationer.

Behöriga lärare: Borde det inte finnas ett enkelt sätt att testa sig för om man fungerar som lärare eller ej, dvs om jag nu skulle vilja byta karriär och bli lärare, ska jag då verkligen behöva studera massa mer? Tänk om jag blivit självlärd under alla mina år i ”verkligheten”? Dessutom har jag tyvärr ingen aning om vilka krav som idag ställs för att vara behörig lärare (lärarlegitimation).

Avslutningsvis: Jag tror att många av Björklunds ideer i grunden är goda, men att han totalt underskattat ur mycket implementeringen stör det pågående skolarbetet och att han därför borde prioriterat annorlunda. Min uppfattning är att allt för många årskullar blivit lidande.

Med det sagt så måste jag också säga: Jag har definitivt inga som helst förhoppningar om att de rödgröna ska göra detta bättre, tvärtom. 😦

Men som förälder: Visa att kunskap är viktig, liksom hänsyn till andra. Och se till att barnen får sin frukost och kvällsmat och sömn och motion/frisk luft.

Jag har inte varit så aktiv i sociala medier detta val, men grundfrågan ligger alltid och gror. Hur kan jag, hur kan vi bidra till en bättre värld. Och jag ramlar alltid ner till samma slutsats att detta med ömsesidig respekt och ödmjukhet är både ett mål och ett medel. Det som jag kanske inte varit fullt lika tydlig med är min övertygelse om att utrota fattigdomen, för som till exempel Björklund säger: Det är inte det att vissa är rika som är ett problem, utan att vissa är fattiga. Naturligtvis innebär rikedom makt, och naturligtvis ska inte den makten få utövas hur som helst. Men för att utrota fattigdom och mota ondskan i världen så behöver vi att de goda krafterna får växa och bidra i den kampen.

Här nedan följer mina kommentarer kopplade till DNs sammanställning i olika valfrågor

Skolan

Här försöker man bortförklara Sveriges dåliga resultat i Pisa med att eleverna kanske var omotiverade när de skrev provet. Ja, men då är väl det verkligen ett problem i sig! En av grundproblemen är enligt mig att vi inte har någon bildningskultur. Signalen från media och därför troligen från många föräldrar är att skolan inte är så viktig. Vilket är ett stort svek. Visst, under 1900-talet så kunde du klara dig ganska bra ändå. Antingen hittade du ett jobb trots att du var lågutbildad, eller så kunde du leva på ett generöst bidragssystem. Men vem som tittar sig om i världen tror att den situationen kommer att gälla även för dagens generation skolelever? Jag tror dessutom mer på att sats på kompetenta lärare som kan och får hålla ordning i klassrummen, än att vi ska ha in fler barnpassare i skolan. Vad jag förstått så har vi redan världens mest lärartäta skola. Gäller bara att locka tillbaks de rektorer och lärare som vill och kan hålla ordning och lära ut. Dessutom är jag för ett förstatligande.

Äldreomsorgen

För mig är det självklart att vi måste ha valfrihet i äldreomsorgen, av den enkla anledningen att om det är ett missförhållande på ett äldreboende som har monopol så kommer varken den äldre eller dess anhöriga att våga klaga, eftersom det i sin tur riskerar att den äldre som tvingas bo kvar där far än mer illa. Däremot ska kommunen så klart skriva vettiga avtal där kvalite’n tydligt anges och följs upp. Dessutom är det en skam att vi inte redan idag har lagstiftat om att det ska vara meddelande frihet hos de anställda, precis som inom offentlig vård.

Sjukvården

Liknande resonemang som för äldreomsorgen. Det är kommun/landsting som håller i våra skattepengar och de bör rimligtvis kunna skriva avtal som sätter ribban för önskad kvalitet. Den ska så klart även följas upp för att säkerställa att den blev verklighet. Nu när vi haft privata vårdgivare relativt länge så borde vi ha hunnit lära oss hur dessa avtal ska skrivas. Och igen: Meddelandefrihet ska vara lagstiftat och till dess det blir det så bör alla skriva in det i sina avtal. När det gäller landstingen så skulle jag vilja veta mer om konsekvenserna av att förstatliga. Spontant är jag för ett förstatligande.

Jobb & Ekonomi

Det är otroligt frustrerande att det dels ska finnas så mycket som behöver göras i Sverige och världen, dels att det ska finnas så många som av olika anledningar får sitta och titta på. Utbildning är så klart en nyckelfråga för att hoppa över det glapp som idag finns på arbetsmarknaden, det att det i stort sett inte finns arbeten alls till de som saknar gymnasieutbildning. Samtidigt får jag ibland uppfattningen att det gått inflation i behovet av utbildning. Där man använt utbildning som ett argument från facklig sida för att på så sätt pressa upp lönerna. Det vill säga förespråka en lönebildning som bygger på antal utbildningsår, istället för vilket värde man tillför.

Något jag inte lyckas förstå. Det sägs att vi strax kommer att ha arbetsbrist. Framförallt inom vården. Men görs det något för att förbereda de arbetslösa till detta? Vill de ens gå in i vården? Varför utbildas de inte redan nu och hinner gå vid sidan om ett tag? Finns det överhuvudtaget någon plan?

Men det är utanförskapet som oroar mig mest dels för att jag anser det ovärdigt ett land som Sverige att låta/tvinga individer att leva i utanförskap, dels för att det är en risk för något av det jag värnar mest: Tilliten mellan individer och mellan individer-myndigheter. Vi är inne på ett mycket farligt sluttande plan.

Hur ska vi då få fart på ekonomin och få in dessa individer i samhället? Dels göra småföretagande betydligt enklare och mindre riskfyllt att anställa, dels vara ytterst tydlig när det gäller vilka regler som gäller i samhället.

Avslutningsvis: Förutom att utrota utanförskapsområdena så bör vi utrota den relativa barnfattigdomen. Barn i Sverige ska kunna gå till skolan utan att vara extremt mycket fattigare än sina ”näst fattigaste” klasskamrater.

Brott & Straff

Först och främst bör polisens status höjas. De blir allt för ofta spottade på i media, vilket så klart sätter ribban för vad som sedan är tillåtet att utsätta poliser för ute i fält. Om vi vill att de ska skydda det samhälle vi vill ha, då måste vi också stötta dem när så behövs. Vi kan till exempel inte ha det som i vissa områden, att polisen inte får gå ur bilarna för att det är för riskfyllt. Vilka signaler sänder det? Dels till de som stör, dels till de som är utsatta.

De som är påväg in i kriminalitet ska stoppas tidigt och tydligt och på ett sätt som faktiskt är realistiskt, dvs på ett sätt som ger en realistisk chans att bryta banan. För de som ändå hamnar i den kriminella banan ska det också vara glasklart vad som gäller, med små realistiska steg att bryta Brottsskalan ska så klart avspegla allmänhetens avsky för brottet ifråga.

Integration & Migration

Jag tillhör de som är för integration. Jag förstår inte alls hur de som hyllar mångkultur tänker. Det finns saker i Sverige jag värnar. Samtidigt finns det så klart även negativa aspekter där vi istället ska ta till oss nya kulturer. Men jag saknar debatten om vad vi bör värna och vad vi bör motarbeta. Jag anser till exempel att vi ska värna att inte döma andra utifrån sådant de inte kan påverka så som kön, etnicitet eller sexuelläggning. Däremot måste vi stå upp mot hederskulturen. Vår syn på djur och natur är också något värt att värna.

Ett sätt att se på invandring är: Vilka och hur många vill vi ta emot för att det på relativt kort sikt är ett win-win för både oss och den som kommer hit. Utöver det kan vi fråga oss: Av alla behövande i världen hur hjälper vi dem bäst dels för deras egen skull, dels för att öka stabiliteten i världen. Jag tänker på alla på flykt, alla slavar, de barnprostituerade, barnsoldaterna osv.Det är deras öden som verkligen håller mig vaken om nätterna.

Jag blir lika trött på de som naivt tror att alla är goda bara för att de är invandrare, som jag är trött på de som tror tvärt om. 

Miljö

Jag är stolt över att Sverige är bra på miljö. Visst kan vi bli bättre, men framförallt bör vi exportera vår syn på miljö, eftersom det är ett globalt problem.

Ett sätt att sätta press är att vi anger samma högra krav på det vi importerar som vi gör på det som produceras inom Sverige. Skulle knappast ha någon verkan om bara Sverige gick den linjen, men om vi fick med oss EU så skulle det ha en rejäl påverkan på produktionen i andra länder. Tänk bara på alla de som jobbar i giftiga miljöer i fabriker, gruvor och på åkern, för att vi ska kunna handla lite billigare. Överhuvudtaget anser jag att vi ska få dessa länder att ställa om genom handelsavtal.

Och så är jag för Förbifart Stockholm, och att Slussen byggs om.

Jag kan förstå att tanken på att inga skattepengar ska hamna i skatteparadis är tilltalande. Men måste vi för den saken skull förbjuda alla vinster i välfärden? Här är några olika aspekter att ta i beaktande:

Redan utan privat vård, skola och omsorg så slutar en betydande del av våra skatte pengar i privata vinster, tex privata byggföretag, bostadsbolag, läkemedelsföretag, och städbolag som anlitas av stat, kommun eller landsting.

Bör vi inte framförallt fokusera på själva avtalen? Det vill säga hur vi beställer utbildning, vård och omsorg på ett sätt som gör att vi får det vi vill ha, och att det dessutom går att verifiera inom rimlig tid. Här borde vi dessutom säkerställa att vi alltid har ett krav på meddelandefrihet som ett upphandlingskriterie. Höga vinster bör dessutom leda till närmare granskning dels för att säkerställa att inga avtalsbrott skett, dels för att lära. Finns säkert fler kriterier som går att lägga till.

Många anser att det är svårare att följa upp kvalitén på tjänster än på produkter, dvs att det skulle vara svårare att beställa rätt kvalitet och att följa upp när det gäller tjänster. Här är jag tämligen övertygad om att det finns mer kunskap och erfarenhet än vad stat, kommun och landsting använder sig av.

Hur är det tex med transparensen? Information om vilken kvalitet som stat, kommun respektive landsting har upphandlat av en viss aktör bör rimligen vara en offentlig handling, men hur lättillgänglig är denna information? Som brukare ska det vara lätt att avgöra vad du kan vänta dig enligt avtalet, och lätt att bedöma vem som brustit när du inte är nöjd, dvs om ditt missnöje bottnade i det skrivna avtalet, eller i uppfyllandet av avtalet.

Och inte att förglömma: Valfriheten för oss som brukare när det finns flera aktörer att välja mellan, samt valfriheten hos er som jobbar inom skola, vård och omsorg när det finns flera arbetsgivare att välja mellan. Eftersom dessa branscher är kvinnodominerade så blir frågan även en kvinnofråga, där fler kvinnor ges möjlighet att starta eget, samt klättra rent lönemässigt.

Så: Fokusera mer på avtalsskrivning och tidig uppföljning, för att få bort de som missbrukar dagens system. Istället för att straffa alla.

Love Ekenberg med flera skriver i SvD: Sverige riskerar att hamna i jumboklass. I denna artikel lyfter de framförallt fram vår bristfälliga användning av informations- och kommunikationsteknologi (IKT), men kritiserar även förslaget att öka antalet platser på lärarhögskolan.

Jag instämmer i de förslag de lägger fram:

1. Inför ett flertal obligatoriska kurser kring IKT och lärande på alla lärarutbildningar.

2. Skapa landsomfattande distansutbildningar i kollaborativt IKT-baserat lärande för fort- och vidareutbildning av alla yrkesverksamma lärare.

3. Skapa nya experimentella lärarutbildningar med stark grund i moderna krav på kompetens (21st Century Skills) och IKT-pedagogik.

4. Utveckla IKT-lösningar som passar olika ämnen och stadier inom områden som mobilt lärande, sociala medier och lärande samt även spelorienterat lärande och simulering.

5. Skapa en gemensam öppen resurs med digitala läromedel i form av video, spel och liknande tillgängligt för alla.

Samtidigt vill jag påminna mig att studier visat att kunskapsnivåer inte står i direkt relation till större klasser, utan att det i stället är att föredra bra lärare.

Och så vill jag även slå ett slag för arbetsmiljön i skolan. För lärarna och för eleverna. Till exempel är jag övertygad om att våra bokstavsbarn inte skulle behöva så mycket extraresurser om det bara vore studiero i klassrummet. Extraresurser, ja visst, men inte alls i samma utsträckning som behovet ser ut idag.

Och en tredje kommentar: Vad gör skolan för att bli snabbare i sitt förändringsarbete? Det är inte acceptabelt att hela generationer ska användas som testgrupper, utan att betydligt snabbare kunna förändra när man upptäcker att vissa metoder inte alls fungerar.

Är det någonting som är säkert i denna snabbt föränderliga värld så är det just att den är snabbt föränderlig. Då räcker det inte att vi utbildar lärare en gång och sedan tror att de ska klara sig på det under hela sitt yrkesverksamma liv.

Good that the Swedish-school-discussion goes on (eg SvD , DN), but …

… it seems like ”only the current” teachers are asked …

… and ”how to save the students who are in school right now?

My gess is that ”Farbror Blå” was a great teacher. Order when studing, the students could be sure he wanted only the best for them, and every now and they he could iven join in playing.

My view is, might be over-pessimistic, but still: Isn’t it so that most teachers who like creative study environment for all students in the class, they have left the school. A few might have searched refuge in a private school, and a few enthusiastic new teachers exist. As well as a few of the old ones which has learned to survive the different ideologies which comes and goes.

So: Why don’t we ask more of the individuals who has left and the persons who should have chosen the career as a teacher if it was some order in the school, supporting all of the students.

I would also like to hear more about how to rescue the current students. Not only to listen to these long-term reforms. The are also needed, but doesn’t help the students in school today.

Better just mention then that I like the possibility with apprenticeship. And I can not understand the discussion that all shall have pre-University competence. Why not just make it easy and possible to add that competence later in life if you like to.

And finally: Not just make the students come out from the school environment, also make ”we who work” coming into the school. Especially in these subjects where today’s school system has failed to inspire. I think it would be a great thing to visit school. Could we not have something related to either tha I as an individual could get a tax reduction. Or if I was at school during my ”Work-time”, then that company get a tax reduction. Or maybe ”only” good credibility, and employees with broadening horizons.

I learned about Teach for Sweden on the Swedish public service TV News today. They brought up the problem we have to attract teachers for mathematic, chemistry and so on.

I have not taken the time to look into what they already plan or which ideas they have, the purpose of this blogpost is instead just to provide my spontanious questions, until I have looked further into this subject. So, how do they consider the following:

  • Higher degree of remote teaching (e-learning), including new ways and to ”import” from Universities outside of Sweden.
  • Focus on the pedagogic skill for teachers of young students. Not necessarly with university degree in the subject in question.
  • Increase the use of students in mathematic, to teach/support younger students.
  • Increase the possibility to be a part-time-teacher, for students in High School and University.

I am looking forward to come back to this subject when I have looked further into Teach for Sweden. Seams like it is a concept also used in other countries.

Some grown-up and children still get this, but way too many grown up skip or fail to communicate the following. And I would even say that this is one of India, China and Africa’s major advantages compared to ”us”.

But I would not mind beeing wrong here 😉

And by the way, if Stefan Löfven’s shall go for ”the school and work appraoch” Bill Gate’s approach would most definitly be a boost. But I am pritty sure he will not, and I don’t want him to rule us anyway 😉 (SvD) (DN)

Copied from Facebook:

************

Bill Gates recently gave a speech at a High School about 11 things they did not and will not learn in school. He talks about how feel-good, politically correct teachings created a generation of kids with no concept of reality and how this concept set them up for failure in the real world.

Rule 1: Life is not fair – get used to it!

Rule 2: The world doesn’t care about your
self-esteem. The world will expect you to accomplish something BEFORE you feel good about yourself.

Rule 3: You will NOT make $60,000 a year right out of high school. You won’t be a vice-president with a car phone until you earn both.

Rule 4: If you think your teacher is tough, wait till you get a boss.

Rule 5: Flipping burgers is not beneath your dignity. Your Grandparents had a different word for burger flipping: they called it opportunity.

Rule 6: If you mess up, it’s not your parents’ fault, so don’t whine about your mistakes, learn from them.

Rule 7: Before you were born, your parents weren’t as boring as they are now. They got that way from paying your bills, cleaning your clothes and listening to you talk about how cool you thought you were. So before you save the rain forest from the parasites of your parent’s generation, try delousing the closet in your own room.

Rule 8: Your school may have done away with winners and losers, but life HAS NOT. In some schools, they have abolished failing grades and they’ll give you as MANY TIMES as you want to get the right answer. This doesn’t bear the slightest resemblance to ANYTHING in real life.

Rule 9: Life is not divided into semesters.. You don’t get summers off and very few employers are interested in helping you FIND YOURSELF. Do that on your own time.

Rule 10: Television is NOT real life. In real life people actually have to leave the coffee shop and go to jobs.

Rule 11: Be nice to nerds. Chances are you’ll end up working for one.

Nästa sida »