Val


Hur kunde det gå som det gick i valet? Det finns så klart många olika parametrar och jag tänker inte försöka mig på någon heltäckande studie, utan syftet med detta inlägg är att skriva ner mina spontana reflektioner med en tanke om att titta på dem inför nästa val. Om det nu blir om fyra år, eller dess för innan …

Det som det talas mest om är onekligen Sverigedemokraternas frammarsch, men även ”hur kunde Alliansen förlora när det skött finanskrisen så exemplariske?” Att V fick sätta agendan gällande synen på vården lär också spelat in. Skolfrågan är lite märklig, men än mer märkligt är att diskussioner kring det utrikespolitiska läget lyste med sin frånvaro. Och sist men inte minst så: Vad hade utspelet om ”Öppna era hjärtan” för effekt, egentligen?

Sverigedemokraterna

Att isolera och att inte tillåta en öppen och ärlig diskussion kring migrations, asyl eller integrationspolitik tror jag är den enskilt största anledningen till Sverigedemokraternas framgång. Inte att alla de röstande nödvändigtvis vill minska asylinvandringen i lika hög grad, men att de inte heller ser att det är hållbart att ta emot 2 500 nya i veckan.

Klarat oss exemplariskt genom finanskrisen

Hur navelskådande är svenskarna? Här tror jag mer på en analogi till ”Hälsan tiger still”. De flesta har ju haft det bra, och liksom bara tagit det för givet. I mina bistrare stunder skyller jag även på skolan och på den attityd som är i samhället att matematik är tråkigt. Men nog vore det inte så dumt om de röstberättigande hängde med lite i de mest basala orsak-verkan sambanden. Från Allianshåll kan jag tycka att man är lite för naiv med vad man tar för givet att folk liksom bara ska räkna ut och fatta själva.

Väga blöjor

Det sägs att det var vägandet av blöjor som var startskottet för ”Inga vinster i välfärden. Hur det än är med den saken så lyckades Alliansen aldrig att vända diskussionen från ägandeform och vinster till en kvalitets och upphandlingsfråga. Diskussionen borde ha handlat om hur stat, kommun och landsting upphandlar skattefinansierad välfärd, tex hur kvalitetsmått sätts och att meddelandefrihet ska vara obligatoriskt. Samt en diskussion om hur dessa kvalitetsmått sätts upp och vilka kriterier aktörerna ska uppfylla och hur tex konkurser ska hanteras gentemot brukarna. Denna fråga var otroligt dåligt skött från Allianshåll.

Skolfrågan

Här var i alla fall Alliansen och Socialdemokraterna väldigt lika i sina utfästelser, men samtidigt var det en viktig fråga bland väljarna. Eftersom inte löftena skiljde sig nämnvärt så blev valet än mer förtroendestyrt, och här har Björklund haft svårt att ge en trovärdig förklaring till varför det tar så lång tid. Själv förundras jag tex över att inte ordnings i klassrummen kunde skapas ganska omgående, och att kunskapsnivån därmed skulle gått upp. Tyvärr är det nu allt för många årskullar som drabbats och väljarna vänder sig till någon annan som de tror mer på, i detta fallet Löven.

Utrikespolitiskt

Har svensken missat vad Ryssland och IS tar sig för? Och va de kan tänkas ta sig för? Jag lyssnade på massor av debatter och antingen togs inte frågan upp eller så råkade jag sova just då … Rimligtvis skulle Alliansen vunnit på den debatt. Eller har jag för stor tilltro till väljarkåren?

Öppna era hjärtan

Varför bara tala om vad kostnaden blir för migrationsverket och hur många man väntar? Självklart börjar redan utsatta grupper att fundera över hur detta påverkar dem, tex de som är bostadslösa, de som redan idag lever på bidrag, de som fått höra att budgeten inte räcker för dem eller deras nära och kära och de som redan idag bor i utanförslapsområden. Visst, det är inga gigantiska mängder av väljare och många av dem röstar inte, men hur står den moraliska kompassen om vi nte också värnar dessa. Och en av mina hjärtefrågor: Hur kan vi utrota den relativa barnfattigdomen?

Djurfrågor försummades också. Kanske ses det mer som så att vi sköter våra djur tillräckligt bra här i Sverige så att det mer är en EU fråga. Min fråga är mer hur vi kan importera kött från djur som haft det betydligt sämre än de krav vi ställer på djuren som lever i Sverige.

Det var en ”top of my head” valanalys. Hoppas nu jag kommer ihåg att läsa den vid nästa val.

Annonser

Frågan om folkomröstningars vara eller icke vara, eller rättare sagt dess bidrag till demokratin, röner inget större intresse.

I alla fall inte bland Newsmillskribenterna. Det är bara jag och Ragnar Arvidsson som bemödat oss att skriva artiklar, och vi anser båda att de bör användas med yttersta försiktighet. Min artikel har dessutom titeln Målet bör vara att undvika folkomröstningar

Tyvärr har bådas kommentarsfält varit stängda hela tiden. Om jag förstått det hela rätt så beror det på att de är för få redaktörer, och att kommentatorer allt som oftast inte hanterar kommentarsfälten på ett professionellt sätt. Synd, det var en av de intressantare delarna på Newsmill.

Däremot går det att ”Milla”, dvs säga vad du säger för ett visst ämne. Och hittills har 624 st ”millat” att de känner sig ”Glad” gällande Folkomröstningar, vilket är 99%. Övriga alternativ av känslor är: Nyfiken, Arg, Uttråkad.

Om jag ska slå mig själv på bröstet kan jag ju välja att tolka det som att vi som tänkt till och orkat skriva är kritiska, men att folks spontana magkänsla är att folkomröstningar är något bra 😉

Jag var ärligt talat lite orolig för Löfven, att han skulle vara rejält på hugget. Istället blev jag glatt överaskad av att Reinfeldt var tillbaks. Hoppas nu bara innerligt att Reinfeldt inte somnar till igen när motståndet visade sig mindre än vad i alla fall jag hade väntat mig. (SvD)

En annan glad överaskning var Lööf.

Humm än finns det hopp för en fortsatt Allians! 🙂

Inte för att jag instämmer i allt de vill, utan för att de extremt mycket bättre än alternativet.

Men visst är det väl märkligt hur så många av partiledarna, som ändå kan förväntas vara ganska pålästa personer, ändå verkar tro att vi bor i vår egna lilla damm. Detta trots att vi är så import/exportberoende och trots att vi faktiskt starkt påverkas av vilka som väljer att komma hit eller flytta härifrån. Jo jag vet att några påpekanden framfördes, men det är knappast så att den insikten genomsyrar frågorna i övrigt.

Vi behöver konkurenskraftig utbildning, vi behöver konkurenskraftiga företagsvillkor, vi behöver konkurenskraftiga företag, vi behöver företag som beskattas i Sverige.

Och självklart har vi råd att på ett värdigt sätt stötta de mest utsatta i vårt samhälle! Tänker just nu framför allt på barn i destruktiva miljöer, personer som av olika anledningar hamnat i missbruk, psykiskt sjuka samt de bland våra äldre som behöver vårt stöd.

Jag tror på skattefinansierad vård i privat regi, med ett regelverk som missgynnar gamarna och gynnar de som en gång gav sig in i vården, just för att de värnade patienten, så att de på enklast möjliga sätt nu också kan få bedriva privat vård.

Det är dessa personer, med hjärtat på det rätta stället, jag vill se som entreprenörer inom vården.

Läste denna DN artikel S-väljarna är tillbaka – trots att Stefan Löfven ligger lågt, efter att jag skrivit min artikel om Reinfeldts ”huvudvärk”, där Löfven onekligen tillhör det som troligen ger Reinfeldt huvudvärk. I DN artikeln citeras bland annat Löfven på följande:

 – Det är klart att jag har behov av att använda tiden nu till att fundera ut hur vi ska utveckla vår näringspolitik. Vi kommer att utveckla politiken i vårmotionen. Så kommer Almedalen i juli och sedan höstbudgeten. Jag känner inget behov av att gå ut i medierna varje dag och prata om det.

Detta säger han som svar på Sofia Arkelstens Twitter:

Håkan Juholt hade många förslag. Några av dem var genomförbara, säger Fredrik. Nu har de bytt det mot tystnad

Farligt uttalande dels för att han högst troligen i sin väljarkårs ögon gör helt rätt i att gå metodiskt fram, dels för att: Om det nu var så att Arkelsten ville provocera Lövfen till oövertänkta uttalande, så har hon nog missbedömt honom rejält.

Dessutom är det snarare med uttalande som det han gett ovan som han vinner förtroende och väljare. Att han talar om planen och sedan genomför den. För jag tvivlar inte på att han kommer att genomföra den. Att jag sedan ändå inte kommer att rösta på honom är liksom en annan sak.

Och det allra bästa med Löfven är att han förhoppningsvis kommer att höja ribban när det gäller att först göra sin hemläxa, och sedan vara saklig och tydlig och visa att han vet vad han pratar om. Mycket farlig! För jag vill ha ett fortsatt borgligt styre, åtminstone i väntan på att majoriteten ska tycka som mig istället 😉

Jag hade sett fram emot dagens partiledardebatt mellan Mona och Fredrik, och blev mäkta besviken. Hoppas verkligen de tar sig under valkampanjen. (SvD)

Här hade jag fått både den 16-åriga dottern och den 12-åriga sonen att bänka sig, i ett försök att öka deras intresse för politik. Jag önskar jag hade låtit bli. Men har inte gett upp!

Och än är det några månader kvar 🙂

Till skillnad mot teorin som framhävs i SvD så tror jag att den kommande bristen på kvinnor i Kina kommer att innebära att de får högre status och att deras utökade möjlighet att välja man kommer att gynna dem. (SvD)

Men visst kommer det att innebära förändringar när det 2020 kommer att finnas 24 miljoner fler män än kvinnor.

Vem vet, kanske blir det mer accepterat att kvinnor har älskare?

Men visst finns en risk att mer illasinnade personer tvingar en del av kvinnorna till prostitution, men jag väljer ändå att tro på de mer positiva krafterna, att det faktiskt finns tillräckligt med män som vill hålla dem från prostitution (rädda dem ur prostitution).

Det mest realistiska scenariot är väl tyvärr ändå så att det både blir en ökning av prostituerade och att de övriga får en ökad status.

Mitt förtroende för Rädda Barnen fick sig precis en stor törn. De ger sig på idrottsföreningarna och föräldrarna till de barn som går där, om det skulle råka vara så att de toppar lagen vid viktiga tävlingar, och hänvisar till barnkonvetionen!.

Vad är det som är så hemskt med toppning? Många barn tycker att det är kul med tävlingar och vill få någon belöning när de kämpar. Varför ska inte det vara möjligt i lagsporter likväl som i individuella sporter?

Och alla kan inte vara lika bra i allting. Som tur är! De som inte är så bra på hockey och fotboll kanske är bra på något annat, och de som är bra på hockey och fotboll ska väl kunna få vara stolta över det och bli belönade.

Är det så att Rädda Barnen allt för ensidigt bara hör förlorarens röst, utan att tänka på alla de barn som faktiskt kan må väldigt bra av ett erkännande? Kanske det enda erkännande de får.

Sedan beror det så klart på hur vuxen världen hanterar det hela. Det finns faktiskt ett mellanläge mellan att signalerar ”att vinna betyder ingenting” och att signalera ”att vinna betyder allt”. Men livet innebär både med och motgångar och sport är ett utmärkt sätt att lära sig hantera det.

Och sist men inte minst, jag tror säkert att det finns utrymme för lite olika ligor. Ligor som passar de som vill ta det lite lugnare respektive ligor för de som verkligen vill tävla och satsa.

Nej, verkligen fult av Rädda Barnen att ge sig på denna fråga och hänvisa till Barnkonventionen. Det är verkligen ett hån mot både barnkonventionen och de barn som verkligen behöver den.

Nästa sida »