Vad som är en bättre värld är naturligtvis en subjektiv bedömning. För min del innebär det en värld där vi har mer av ömsesidig respekt och ödmjukhet, vilket bland annat innebär att vi behöver vara intoleranta mot de intoleranta. Ytterligare en aspekt är att utrota maktmissbruk. Däremot anser jag att man ska använda makt i gott syfte.

Rent generellt anser jag att vi kommit relativt långt i Sverige, men att vi för den saken skull inte ska ta det vi har så för givet. Dessutom ska vi så klart fortsätta att förbättra vi tillvaro, utan att göra det på andras bekostnad.

För att ta ett axplock av vad jag vill värna så är det öppenheten och tilliten mellan både individer och individer och myndigheter, att vi i stor utsträckning bedömer utan hänsyn till kön, etnicitet och sexualitet. Yttrandefriheten, allemansrätten, offentlighetsprincipen och meddelandefriheten är tunga hörnstenar. Religionsfriheten är också viktig, men minst lika viktigt är att utövandet är underordnat de övriga fri och rättigheterna. Dessutom anser jag att samhället ska verka för att jämna förutsättningarna mellan barn, så att de får en någotsånär likartad möjlighet, ungefär så som Sverige tänkt rent teoretiskt.

Vad är då de stora förbättringspotentialerna? Framförallt de utsatta barnen i samhället både de som lever i fattigdom och i destruktiva familjeförhållanden, där jag inkluderar hederskulturer. Den andra delen är hur samhället ska ge förutsättningar för tillväxt och en fungerande fördelningspolitik. Dessutom anser jag att vi ska verka för samma regelverk för det vi importerar som det regelverk vi har för det som odlas, tillverkas och slaktas i Sverige.

Använd gärna sökfunktionen för att se hur jag applicerar detta i olika frågor.

21 svar to “En bättre värld”

  1. Pappan Says:

    Men i praktiken, ute i verkliga världen, bedömer vi faktiskt människor med hänsyn till både ras, kön och ålder. Hade vi t ex haft tillnärmelsevis så många flygolyckor någonstans i den ”vita” världen som de har i Afrika så hade flygresor omgående förbjudits. Men den afrikanska olycksstatistiken talar vi inte ens om, vi har helt enkelt överseende och vill inte genera afrikanerna med att påpeka det ohållbara i deras flygpraxis. För olycksstatistiken där kan INTE bortförklaras med dålig teknik osv.

    Detta är bara ett exempel. Och jag menar inte ens att det är fel att vi bedömer folk olika, För vi presterar inte bara olika, vi har även olika förutsättningar. Beroende på ras, kön och ålder är vi olika bra på olika saker. Jag ser verkligen inget fel med det, tvärtom är detta förmodligen vårt enda hopp som mänsklighet! Vi borde lära oss att HEDRA olikheter, inte blunda för dem!

  2. asacarlssonliberal Says:

    Pappan: Trixet är väl att hälla isär att det som gäller generellt för en grupp inte nödvändigtvis gäller för en individ. Och att individen inte ska straffas för att hon tillhör en grupp som hon inte kan göra något för att ta sig ur, så som ras, kön och ålder. Märk väl att jag inte tar med religion, eftersom det faktiskt är ett val (även om det minst sagt kan vara mer eller mindre svårt att ta sig ur på grund av de risker som det kan innebära).

    Och klart att jag utgår från mina tidigare erfarenheter när jag först träffar någon, i brist på annat. Men att jag ändå håller ett öppet sinne och sedan bedömmer individen för det just hon gjort utifrån sina förutsättningar.

    Om nu tex kvinnor, generellt, är sämre på att köra lyftkran än män så ska ju inte alla kvinnor automatiskt dissas från att köra lyftkran, däremot kommer ett prov för att få köra lyftkran automatiskt att resultera i att det blir fler män än kvinnor som antas. Vilket är helt i sin ordning enligt mig. (Men troligen inet enligt Gudrun :-))

  3. Pappan Says:

    Ja jo. Det låter så lätt och självklart. Men helt lätt är det inte. Låt oss säga att man om tjugo år (kanske genom pedofilskandaler och efterföljande muslimska och kristfundamentalistiska påtryckningar) förbjudit män att arbeta på daghem. Och att jag ser mitt kall i att vara dagisfröken. Men alltså automatiskt dissas. Borde jag då välja mellan att gå och hänga mig och att göra revolution?

    Kanske är det mitt temperament, men jag kan inte tro annat än att jag då ser det större sammanhanget och ödmjukar mig till att välja ett annat yrke, för helhetens skull. Om jag i stället, genom juridiskt trixeri och kryphålsletande, trumfar igenom att få bli dagisfröken – till just mina dagisbarns och deras förvärvsarbetande mödrars glädje -så blir mitt fall prejudicerande. Varpå man tvingas återgå till att även anställa män som dagisfröknar. Varpå det är en tidsfråga innan nya pedofiliincidenter inträffar…

    Eller om vi vänder på det och säger att man om 20 år har slutat med kvinnliga fångväktare på Hall… ja, du fattar resten av scenariot…

    Frågan är: Måste, i ett fungerande samhälle, inte individen ibland göra avkall på en del självförverkligande för det gemensammas skull?

    Pappan

    1. asacarlssonliberal Says:

      Pappan: Visst måste inividen ibland göra avkall för det gemensammas skull. Till exempel tycker jag att vi ska ha en restrektiv drogpolitik, trots att det faktiskt finns vissa individer som mycket väl kan hantera droger.

  4. Pappan Says:

    Tingsten, efter att ha givit upp på att skriva om liberalismen: ”Vem vill skriva snusförnuftets idéhistoria!”

    Du läste väl den här: http://www.dn.se/opinion/signerat/utmanande-ideer-1.988992#

  5. asacarlssonliberal Says:

    Pappan: Nej jag hade inte läst artikeln i DN. Visst kan liberalism te sig snusförnuftigt, men det är ändå den enda möjliga väg fram som jag ser. Men det är klart att det beror på vad vad man efterfrågar.

    En intressant fråga i sammanhanget är vilket samhälle man skulle vilja leva i, om man innan inte kunde veta vilken position man skulle hamna på.

  6. Pappan Says:

    Hm, ja… jag skulle nog vilja leva i ett land som beboddes av det folk jag härstammar ur, och som landet självt härstammar ur (eller som härstammar ur landet, om man så vill). Där andra folk är välkomna GÄSTER som vi har ett berikande utbyte med. Gäster åker hem till sitt efter en inte allt för lång tid. Det är poängen med gäster. Jag vill bo i ett GÄSTVÄNLIGT land.

    Eller förresten är frågan abstrakt: Jag vill givetvis bo i MITT land. Och hoppas att alla andra skall få bo i SINA respektive länder. Det vill jag verka för om jag kan.

    Folk är lyckligast (minst olyckliga) i sina egna hemländer, i långa loppet. Där man känner sig hemma, som en del av majoriteten och de kulturella förgivettagandena.

    Ett land som har blandat bort sina kulturella förgivettaganden blir en transitplats, ett läger som ingen känner personligt ansvar för. Ett otryggt ingenmansland.

    Det vill jag inte för något lands del. Alltså inte heller mitt eget lands del.

    Ungefär så tänker jag. Hur tänker du själv?

    Pappan

  7. Pappan Says:

    Kanske, när jag tänker efter, är denna grundsyn det som kallas etnopluralism. Men jag tror det är den mest naturliga, mänskliga grundsynen. Vad tror du själv?

    Pappan

  8. asacarlssonliberal Says:

    Pappan
    Som du ser av min blogg så bortser jag från etnicitet, men lägger vikt vid kultur. Och, med risken för att vara tjatig, jag vill leva med de som lever upp till ömsesidig respekt och ödmjukhet och som därmed strävar efter win-win situationer och är med och motverkar de som strävar efter win-lose lösningar.

  9. Pappan Says:

    Så är varje människomöte en förhandlingssituation för dig?

  10. Anders Says:

    Åsa, jag betvivlar, att du i praktiken bortser från etnicitet.

    Drygt 60% av gaturånen i London begås av svarta, unga män. Skulle du bortse från det, om en svart ung man skulle erbjuda sig (i London) att assistera dig? Eller skulle detta ingå i din riskbedömning?

  11. asacarlssonliberal Says:

    Pappan och Anders
    Om jag träffar en ny person så bygger jag så klart min uppfattning på det som ögat ger, så som ålder, klädstil, symboler, kön, etnicitet, kroppsspråk. Självklart gör jag redan här en riskbedömning, och i vissa fall skulle resultatet innebära att jag skulle vika av någon annanstans.

    Men om det blir ett möte så försöker jag ändå att så snart som möjligt bilda mig en egen uppfattning om just den individen, men är såklart extra uppmärksam på olika saker beroende på vad dessa yttre faktorer gav mig.

  12. Anders Says:

    Stort tack för svar, Åsa!

    I ditt svar verkar det som din riskbedömning ENBART skulle vara baserad på ”det som ögat ger”.

    Menar du på fullaste allvar, om en svart ung man skulle erbjuda sig (i London) att assistera dig, så skulle din riskbedömning inte inkludera kunskapen om, att vederbörande tillhör en population som är starkt överrepresenterad vad gäller gaturån?

  13. asacarlssonliberal Says:

    Anders
    Läs gärna mitt svar igen.

    Men för att vara mer konkret. Jag skulle hellre ta emot hjälp av en ung svart man som är propert klädd och ger ett öppet intryck, än av en ung white trash med obalanserat intryck.

    Men eftersom det nu är detta med hudfärg som intresserar dig, hudfärgen spelar roll när man inte har så mycket annat att gå på, men den är definitivt inte det enda eller ens det avgörande kriteriet.

    Och jag antar att alla av oss utsatts för fördommar mot oss pga att vi tillhör en grupp som vi faktiskt inte kan välja att inte tillhöra. Jag gruppen vita kvinnor och jag misstänker att du tillhör gruppen vita män.
    🙂 sedan har jag den stora fördelen att själv kunna välja när jag vill tillhöra blondinerna, brunetterna, eller red-heads🙂

  14. Anders Says:

    Hej Åsa,

    Tack för svar!

    Det låter stiligt att säga, att man ”bortser från etnicitet”. Rätt många säger det – kanske utan att tänka efter, om de verkligen i praktiken är beredda att leva som de lär.

    Min poäng är, att du inte i praktiken bortser från etnicitet. När du vet, att drygt 60% av gaturånen i London begås av svarta, unga män, så kommer det att ingå i din riskbedömning, om en svart ung man skulle erbjuda sig (i London) att assistera dig.

    Det är naturligtvis inte det enda som du beaktar, men du bortser inte från denna kunskap (trots att du påstår, att de ”bortser från etnicitet”.).

    Du skriver, att ”alla av oss utsatts för fördommar mot oss pga att vi tillhör en grupp som vi faktiskt inte kan välja att inte tillhöra”. ”Fördom” är ett begrepp som verkar ha genomgått en betydelseglidning. Vad lägger du in i begreppet fördom?

    Frågan är uppriktigt menad. Förr så betydde fördom falsk vanföreställning (och begreppet har en stark negativ värdeladdning). Idag verkar många använda detta begrepp i en delvis eller helt annan betydelse (med bibehållen negativ värdeladdning). Fördom verkar numera betyda (ungefär): korrekt information om en population.

  15. asacarlssonliberal Says:

    Anders
    Jag har ju skrivit att jag tar hänsyn till etnicitet vid min första bedömning, så vad är din fråga. Sedan att jag inte tar fullt så stor hänsyn till den aspekten som du verkar vilja är en annan sak.

    När det gäller fördomsbegreppet så håller jag helt klart med dig att det används slarvigt och många gånger helt oriktigt. Och instämmer helt i din tolkning av ordet. I inlägget ovan är jag medveten om att jag använde det lite väl provokativt. Så tack för min möjlighet att få klargöra mig.

    Så för att vara lite mer korrekt i mitt svar. Om jag träffar en person som tillhör en viss grupp så tar jag naturligtvis med min kunskap/erfarenhet om den gruppen i min första bedömning av individen. Men jag försöker också uppriktigt beakta vad som är fakta och gäller alla individer i gruppen, vad som är fakta gällande en viss andel av gruppen och vad som är information som jag ännu inte har belägg för, dvs som kan visa sig vara fakta eller fördom. Den information jag redan klassat som fördommar tar jag så klart inte med i min bedömning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s