Naturhistoriska, zoo samt cirkus

Igår var jag med motstridiga känslor på Naturhistoriska museet i Göteborg. Jag såg inte riktigt fram emot alla dessa uppstoppade djur, men skulle få trevligt sällskap av mina barn.

Försökte ändå trösta mig med att de högst troligen inte köper in några vilt skjutna djur för uppstoppning nu för tiden, men påminns ändå om den tid när så gjordes.

Undrar också i mitt stilla sinne hur länge naturhistoriska museer kommer fortsätta att ha uppstoppade djur. Foton, hologram, filmer borde rimligtvis ersätta. Gamla skelett som grävts fram har jag inga problem med, men jag får nog erkänna att även självdöda djur som stoppats upp känns lite creepy. Även om facinationen över hur fina de är (var!) emellanåt tog över.

Tänkte passa på att ta upp min syn på zoo och cirkus när jag ändå är igång. Nationalparker tycker jag är fullt berättigade, men zoo har jag svårt för. De har det så trångt! Kan hända gör vi omhändertagna djur en tjänst, då de får det bättre än i den tidigare fångenskapen, men alla de andra djuren då? De som antigen fångats in eller fötts i fångenskap. Även när det sägs att de trivs om det blir ungar. (Kan inte gärnsa skriva ”om de skaffar ungar”, för jag tror inte de fått någon sexualundervisning eller tillgång till preventivmedel …)

Och för att kliva ännu ett steg upp bland sorgebarnen: Cirkus med djur. Hur kan det ens vara möjligt att vi i Sverige idag tillåter djur på cirkus? Möjigen skulle jag kunna tänka mig att en och annan hund skulle tycka det vore kul, men vem avgör i så fall det?

När det gäller gamla uppstoppade djur, eller uppstoppning av självdöda djur så borde jag väl tycka att det är ok, men zoo och cirkus är verkligen inte ok om det inte gäller att ta hand om något djur som tidigare haft det än värre. Och målet bör om så är möjligt vara att återförena det med de sina.

Neeeej nu kom jag att tänka på alla djur i djurförsök 😦 😦 😦 Det är verkligen inte acceptabelt! Punkt!

Såhär ska istället vilda djur ha det 🙂 och de ska inte skjutas!

 

Avslutningsvis kommer jag ihåg en uppstoppad uggla jag växte upp med. Den hade blivit påkörd och jag ser det som ett sätt att hedra den. Tror jag. Trixigt det här.