Varför denna ihärdiga 50/50 strävan inom alla yrken? Jag ser visst att både män och kvinnor är lika värda, däremot ser jag inte att alla män och kvinnor är lika, dvs jag instämmer inte i Hillevi Engström (M) och Mats Johanssons (M) kommenar i deras atikel i SvD:

Mer osynliga hinder – traditioner, normer, sociala och ekonomiska strukturer – har fortsatt hindra mäns val av kvinnoyrken och kvinnors val av mansyrken.

Jag tror helt enkelt att i dagens Sverige så väljer våra ungdommar det som intresserar dem. Det är väl snarare så att de pushas för att välja okonventionellt och ses som tråkiga om de råkar intressera sig för det som traditionellt intresserar deras kön. Generellt anser jag det vara bra med en uppblandning, men ser inget problem med att den uppblandningen ibland kan bestå i en 10/90 fördelning.

Själv är jag övertygad om att det finns typiska manliga egenskaper och typiska kvinnliga egenskaper, men att naturligtvis varje enskild kvinna eller man har olika stora andelar av dessa egenskaper. Därmed blir det inget konstigt med att yrken som kräver typiska kvinnliga engenskaper överrepresenteras av kvinnor och tvärt om, lika lite som det är något konstigt med att vissa kvinnor trivs och passar bättre i typiska mansyrken, och tvärt om. Läs och se gärna mer på BBC, där du även kan testa hur typsikt manlig respektive kvinnlig just din hjärna är. Mycket intressant.

Däremot instämmer jag verkligen i att vi inte bör lämna jämställdhetsfrågan till vänsterfeministerna! Men det förutsätter naturligtvis att vi gör det på ett bra sätt och inte köper så mycket av deras argument.