Varför denna ihärdiga 50/50 strävan inom alla yrken? Jag ser visst att både män och kvinnor är lika värda, däremot ser jag inte att alla män och kvinnor är lika, dvs jag instämmer inte i Hillevi Engström (M) och Mats Johanssons (M) kommenar i deras atikel i SvD:
Mer osynliga hinder – traditioner, normer, sociala och ekonomiska strukturer – har fortsatt hindra mäns val av kvinnoyrken och kvinnors val av mansyrken.
Jag tror helt enkelt att i dagens Sverige så väljer våra ungdommar det som intresserar dem. Det är väl snarare så att de pushas för att välja okonventionellt och ses som tråkiga om de råkar intressera sig för det som traditionellt intresserar deras kön. Generellt anser jag det vara bra med en uppblandning, men ser inget problem med att den uppblandningen ibland kan bestå i en 10/90 fördelning.
Själv är jag övertygad om att det finns typiska manliga egenskaper och typiska kvinnliga egenskaper, men att naturligtvis varje enskild kvinna eller man har olika stora andelar av dessa egenskaper. Därmed blir det inget konstigt med att yrken som kräver typiska kvinnliga engenskaper överrepresenteras av kvinnor och tvärt om, lika lite som det är något konstigt med att vissa kvinnor trivs och passar bättre i typiska mansyrken, och tvärt om. Läs och se gärna mer på BBC, där du även kan testa hur typsikt manlig respektive kvinnlig just din hjärna är. Mycket intressant.
Däremot instämmer jag verkligen i att vi inte bör lämna jämställdhetsfrågan till vänsterfeministerna! Men det förutsätter naturligtvis att vi gör det på ett bra sätt och inte köper så mycket av deras argument.
augusti 8, 2009 at 11:14 f m
Utmärkt skrivet! Martin Luther King har sagt nåt i sitl med att man inte ska bedömma en människa efter hennes hudfärg utan efter hennes handlingar. Fritt översatt till detta blir det då att man ska bedömma individen efter hans eller hennes yrkeslämplighet och inte efter könet så att man för att uppnå könsbalans tvingas tumma på säkerheten inom ex brandkåren.
Det finns två slags jämstäldhet. Den kollektiva och den individuella.
Den kollektiva är styrd med tvång i från staten medan den individuella bestäms efter individens önskemål.
Kalle Strokirk
könsfredsförespråkare
augusti 8, 2009 at 11:56 e m
Jag haller med dig. Jag haller inte alls med vansterfeministernas tolkning om millimeter-jamstalldheten. Isf undrar jag varfor jamstalldheten ar viktigare pa maktomraden an traditionellt kvinnliga yrken dar kvinnor generellt dominerar.
Den liberala feminismen torde sig vara att alla ska ha samma mojligheter att gora vilket livsval dom vill, och konkurrera pa samma villkor.
Konskvotering ser jag daremot som nagot som underminerar dom som blit inkvoterade. Dom ses omedelbart som inkompetenta och i forlangningen ocksa kvinnor, invandrare etc som fatt jobb pa referenser.
Sa klart ska man daremot ha lagar mot diskriminering och sexuella trakasserier pa arbetsplatsen. Ingen ska behova sta ut med sant…