Lycka - ett glatt och förnöjsamt liv

Lycka - ett glatt och förnöjsamt liv  Det är Sonja Lyubomirskys definition av lycka, och är en definition så god som någon.

Hon har studerat vad som gör oss lyckliga (fokus på oss i väst). Lite citat ur DN:

personer som föds sociala, aktiva, stabila, hårt arbetande och plikttrogna redan från början är bättre rustade för lycka. Enligt Timothy Bates är detta också förklaringen till ett annat mönster som forskarna länge har sett: den nivå av lycka som människor prickar in sig själva på tenderar att förbli ganska konstant under livet.

Övriga 40 procent i diagrammet hänför hon till individens eget beteende.

- En stor procentsats styr du själv över. Det betyder att det spelar roll hur du uppför dig och hur du väljer att agera, säger Sonja Lyubomirsky.

I sina experiment kan hon visa att den ärftliga läggningen för ett lyckligt liv går att påverka. Det mesta har att göra med tre nyckelbegrepp: vänlighet, tacksamhet och optimism.

- Det är ungefär som med vikten. Vissa måste jobba lite hårdare än andra för att hålla den vikt de vill ha, säger hon.

Egna drömmar på andras bekostnad

Inte för att Burmas regim visas speciellt stora tecken på humanitet innan. Så jag antar att Burmaregimens val att nu stänga ute hjälporganisationer borde kanske inte komma som någon överaskning. Tyvärr är det nog även så att det ligger mycket i spekulationen Att det delvis beror på att regimen vill försäkra sig om en vinst i dagens val. (SvD).

Mugabe är en annan herre som är fullkomligt likgiltig för vilka konsekvenser hans handlingar får för andra människor. Även där är det just nu valfrågan som står i fokus. (SvD).

Filmen Speer and Hitler - The Devils Architect visar hur två personer, med drömmar om storhet och skönhet, tar till alla medel som står i deras makt för att förverkliga dessa drömmar, utan minsta reflektion över, eller åtminstonde hänsynstagande till, de drömmar de samtidigt krossade hos andra. Till exempel att kasta ut alla judar ur Berlin, för att deras lägenheter skulle kunna användas av de övriga Berlinare som var tvungna att tvångsflytta för att ge plats åt Speer och Hitlers byggnationsdrömmar. Och dessa herrar som i övrigt var så väl medvetna av symbolikens makt och utnyttjade den till fullo, självklart visste de vilka signaler de skickade ut redan då.

Tyvärr finns det allt för många ytterligare exempel på människor som vill förverkliga sina egna drömmar på andras bekostnad, även om det skiljer sig vilka möjligheter de ges.

Lika ansvar och rättigheter oberoende etnicitet och kön

Per Gudmundson frågar sig i dagens SvD: Behövs integrationspolitiken?

Han påpekar att en fungerande arbetsmarknad och en växande jobbgenererande ekonomi är förutsättningar och att det som idag kallas integrationspolitik sköts bättre av ett effektivt civilsamhälle. 

Jag kan inte mer än instämma, och vill hävda att det samma gäller jämstäldhetspolitiken (man-kvinna). I Sverige har vi dels en lagstiftning som är köns- och etnicitetsneutral, dels en befolkning som, enligt mig, i tillräckligt hög grad ser till individers egenskaper istället för icke påverkbara faktorer så som kön och etnicitet.

Många protesterar säkert, men det jag vill framhålla är att dessa två faktorer är tillräckligt starka för att nu låtas verka på egen hand, utan att störas av särbehandling av, som vissa hävdar, missgynnade grupper.

Jag tror att många bygger sin syn på hur dessa frågor ska hanteras, snarare på historik och situationen i övriga världen, än på hur det faktiskt ser ut i Sverige idag.

Så: Fram för en jobbgenererande politik, det tjänar vi alla på!

Allt är mitt fel - Det var inte mitt fel

Anna Heberlein har nyligen utkommit med boken Det var inte mitt fel där hon tar upp problemet med att Sverige har blivit ett land där människor skyller sina tillkortakommanden och misslyckanden på andra, se SvD.

Mycket intressant, och jag instämmer i det som beskrivs i SvD artikeln, men kommer antagligen bli för deprimerad av innehållet för att orka läsa hela boken.

Men vill samtidigt ta upp, en till synes paradox, nämligen att det samtidigt finns många som ser att allt är deras fel. Eller kanske rättare sagt, att eftersom det svenska samhället erbjuder ett otal möjligheter, så blir det implicit upp till varje individ att skapa sin egen lycka. Och är du inte lycklig så är snarast budskapet att då är det dig själv det är fel på och du borde fundera på terapi.

Min lilla snabba reflektion på detta är att vi individer är olika, men samhället ger oss samma förutsättningar. Vissa av oss hämmas, vissa utnyttjar och vissa motiveras.

Men visst är det något generalfel när lärare hellre premierar de som missköter sig. Det är ett av exemplen som tas upp redan i SvD artikeln. Jag avslutar med ett utdrag ur SvD:

Ann Heberlein ställde en grupp blivande lärare inför ett problem: Du har ett litet företag och ska befordra en anställd. Du har två att välja mellan: Rask och Slöman. Rask är hårt arbetande, ­lojal, tar ofta på sig extraarbete och har kommit med flera idéer som ökat omsättningen. Slöman gör inte mer än han behöver och går hem så tidigt som möjligt. Vem ska du välja?

–Chockerande många svarade att de skulle välja Slöman. Befordras han kommer han att bli uppmuntrad och växer med uppgiften. Precis så fungerar den svenska skolan. Man tycker synd om skitstövlarna men sviker de duktiga och skötsamma eleverna.

Det är ofattbart, och det bör vara ofattbart

Det är ofattbart, och det bör vara ofattbart. Jag tänker på vuxnas grymmhet mot barn, och just nu specifikt på Engla och de barn i sexindustrin som Somaly Mam vittnar om. Somaly Mam var själv en del av sexhandeln, tills hon ansågs förbrukad. Nu kämpar hon för att befria barn från prostitution, och möter kraftigt motstånd från de som själva tjänar pengar på barnprostitutionen.

Jag instämmer i hennes oförståelse för hur även utbildade “upplysta” män (det är oftast män) både uppmuntrar och begår dessa ofattbara grymheter.

Samtidigt antar jag att vi ändå bör försöka förstå varför inte enbart kunskap räcker för att få ett slut. Vi kan behöva förstå för att kunna förhindra att fler barn går samma grymma öde till mötes.

Visst, när det gäller de “upplysta” så har säkert flera av förövarna själva blivit skadade i sin barndom, men det är ändå inget som rättfärdigar att de i sin tur ger sig på nya offer istället för att ge sig på förövarna.

En knäppskalle gör sällan någon skada

Målet för Forum för levande historia verkar vara; Ökad tolerans. Fast de hoppar smidigt över vad det är vi ska tollerera. Av artikeln Svårt hitta rätta vägen för fostran till tolerans verkar det snarast som att våra barn och ungdomar ska fostras till att vara toleranta mot allt, utan urskiljning.

De verkar urskiljningslöst påpeka hur intollerans har lett till lidande. Men är inte det en lite väl svartvit och naiv förklaring på världen och dess historia?

En knäppskalle gör sällan någon skada, det är de som väljer att tollerera eller inte tollerera dennes “knäppheter” som avgör hur stora skadorna blir.

Nej, lär våra barn och ungdomar att livet består av fler nyanser än svart och vitt, och hur de kan medverka till att vi genom intollerans mot de intolleranta går mot de ljusare färgerna på skalan.

Vår rädsla förvärrar deras lidande

Vår rädsla för att ta ställning i dödshjälpsdiskussionen skapar onödigt lidande för de som otvivelaktigt skulle ges rätt till dödshjälp. Så som till exempel det uppmärksammade fallet med Chantal Sébire som inte fick dödshjälp trots sin vädjan och trots att hennes obotliga sjukdom gjort henne blind, berövat henne smak- och luktsinnet samt plågade henne med konstant smärta som inte kunde stillas med morfin. (SvD idag)

Chantal är som sagt ett tydligt exempel på där det inte bör råda någon tvekan över att vi bör hjälpa henne att få ett värdigt avslut på sitt liv.

Det som gör dödshjälpsmotståndarna skräckslagna är antagligen rädslan för att den som råkar känna sig som en belastning för andra ska känna sig tvingad att begära dödshjälp. Något som vi rimligen borde kunna hantera med lagar och regler. Den religösa aspekten är naturligtvis också en faktor att räkna med, men bör inte stå ivägen i länder med religionsfrihet.

Däremot bör vi vara medvetna om att den ökade acceptansen för att själv bestämma över sin egen död möjligen kan leda till fler självmord bland deprimerade. Men en ökad diskussion gällande vilka utvägar som först bör prövas, innan dödshjälp/självmord är att se som en utväg kanske snarare kan hjälpa än stjälpa. Kanske kan vi till och med lyckas fånga upp fler av de självmordsbenägna i ett tidigare skede och på så vis även minska deras och deras anhörigas lidande.

Så, fram för ett värdigt liv även i livets slutskede.

***********

För ett vidare inlägg i hur den psykiska hälsan kan ökas, se min tidigare artikel: Liberal syn på psykisk ohälsa

Påminnelse om hur lyckligt lottade vi är och vilket ansvar som åligger oss

 Kinas hantering av Tibet, och både kinesernas och tibetarnernas situation gör mig återigen påmind om hur lyckligt lottade vi är som har yttrandefrihet och ett samhälle som i det stora hela ser till dess invånares och omvärldens bästa. (Se SvD idag.)

Jag instämmer i den amerikanska representanthusets talman Nancy Pelosi uttalande:

- Situationen i Tibet är en utmaning för världssamvetet. Världen måste få veta vad som sker, sade hon.

Myndigheterna har förbjudit utländska journalister att resa till Tibet och provinserna Sichuan, Gansu och Qinghai, där protesterna har ägt rum. I torsdags rapporterade den siste utländske journalisten som var i Lhasa att tusentals soldater syntes på gatorna. Journalisten Georg Blume från Die Zeit utvisades kort därefter.

Det åligger utan tvivel ett stort ansvar på oss som kan protestera, med tanke på vilka begränsade möjligheter de har som finns inom Kinas och Tibets gränser.

Önskan om total makt: Farscism och kommunism

Ana Maria Narti skriver idag i Expressen att kommunismen visst ska jämföras med farscismen, och kritiserar Forum för levande historia för deras romantiserande av kommunismen.

Forum för levande historia hävdar enligt Narti att det fanns något ljust i den kommunistiska utopin, men att det var något som gick snett. Jo, minst sagt. Det märkliga är att det trots det ändå verkar finnas så många människor på jorden som ändå både tror på att det finns en ljus och fin grundide’ samt att den är praktiskt genomförbar.

Narti tar följande citat som exempel på att inte ens grundtanken var varken fin eller realistisk:

“Kommunisterna är alltså praktiskt den mest beslutsamma, alltid framåtdrivande delen av arbetarpartierna i alla länder; de har före proletariatets övriga massa teoretiskt kommit till insikt om den proletära rörelsens villkor, gång och allmänna resultat.” Revolutionen behöver “despotiska ingrepp i egendomsrätten och i de borgerliga produktionsförhållandena” och förverkliganden av den ljusa kommunistiska visionen kräver “lika arbetstvång för alla och upprättande av industriarméer särskilt för åkerbruket”. Marx och Engels 1848

Men visst, i Sverige är det accepterat att allt som har med farscim att göra enbart är av ondo, medan kommunismen är en fin tanke, om än något svår att genomföra i praktiken.

Och avslutningsvis ett tack till bloggen Oskuldens död där jag hittade detta länktips. Denna blogg är förövrigt en nyfunnen blogg från min sida och en klar favorit

En hyllning till kvinnligheten